Hemsidan för stadsdelen Christiania inleds med parollen ”Må fred, kärlek och enhet segra på Moder Jord och överallt”.
Två klick senare hamnar man på länksamlingen ”Hampans hörna” med rubriker som ”How to make a joint” och en ur säkert många aspekter informativ ”Side omhandlende fremstilling af alle gode sager fra hampeplanten”.
Och där har man Christiania sammanfattat i två klick. Kärlek och uppror. Hippiedrömmar och laglöshet.
Christiania är Köpenhamns näst största turistattraktion efter Tivoli. Det kan vara en sommarnatt där världens bästa musik, vackraste människor och starkaste frihetskänslor trängs i samma färgexploderande kvarter. Det kan också vara stunder av frätande obehag när stämningen snabbt skiftar och våldet, hoten och misären blir så påtagliga att de nästan tar fysisk gestalt genom haschröken.
Och det kan vara slut. På måndag vill Danmarks finansminister Claus Hjort Frederiksen ha besked: Är christianiterna beredda att köpa loss en del av den tidigare fristaden för motsvarande 186 miljoner svenska kronor?
Frågan ställs efter att danska staten vunnit en process mot Christiania och slagit fast att de boende inte har äganderätt till sina bostäder. Rättssaken är tänkt att definitivt stampa ut en politisk glödhärd som pyrt ända sedan 1971, då en grupp hippies flyttade in i det gamla kasernområdet i stadsdelen Christianshavn.
Sedan dess har christianiterna ständigt slitits mellan hopp, förtvivlan och nytt hopp. Redan 1973 beslöt folketinget att Christiania skulle rivas. 1978 ville Högsta domstolen rensa området medan Folketinget plötsligt ville bevara det. Mellan 1989 och 2004 hade Christiania en ställning som fristad, så skulle området ”normaliseras”. Och i februari kom alltså den sista(?) domen: Köp loss era bostäder eller fimpa och stick.
I skrivande stund har christianiterna ”stängt” sitt område för att få ro att fundera. Bara journalister och de knappt 1.000 boende släpps in, till stort förtret för konservativa politiker och visst löje från christianiterna: ”Först vill ni att vi ska stänga, nu kräver ni plötsligt att vi håller öppet?”
Den stora stötestenen är om regeringens ultimatum går att förena med Christianias sex grundpelare, som bland annat innebär att området ska bevaras i sin nuvarande storlek, att befolkningen ska vara blandad (läs: inte bara rika innerstadsbor) och att bostäderna inte ska gå att ”kapitalisera” (läs: inte köpas upp av rika innerstadsbor).
Som svensk är det inte helt enkelt att förhålla sig till Christiania. För- och nackdelarna förmörkar varandra med dansk envishet.
Området har på senare år lyckats få bort en stor del av de tunga drogerna och kriminaliteten, men fortfarande blossar det upp våldsamheter som kriminella uppgörelser och upplopp mot polisen. Det gör det å andra sidan i Stockholms city också, och det är i sig kanske inget hållbart argument för att stänga staden.
Det röks fortfarande hela ängar av illegala plantor en genomsnittlig fredagskväll i Christiania. Men visa mig den undersökning som belägger att det rökandet leder till fler negativa konsekvenser än alla de promille alkohol som åker ner och inte sällan upp igen i andra delar av staden och världen.
Som bäst är Christiania ett liberalt idealprojekt där vuxna människor skapat en fristad där de under dagen deltar i samhället men på ledig tid söker sin frihet utan att skada andra. Där människor får bo när alla andra delar av staden sparkat ut dem.
Som sämst är det en kriminell skräphög där missbrukare far illa och Hells Angels-medlemmar figurerar i knarkhärvor omfattande ett ton hasch (vilket hände bara häromveckan).
Jag tror ändå att Danmark och Norden har råd med ett Christiania som lever kvar i någon form. Jag är däremot inte säker på att vi har råd att förlora det helt.
En tuktad trädgård till samhälle behöver en viss undervegetation för att få syre och kraft. Även om friheten måste ha sina gränser mår alla städer bra av fristäder.