Bevare oss för marknaden

Publicerat 2008-08-20 00:20

0 kommentarer
0 Bloggar

Det finns ett par saker som slår mig när jag under några sommarveckor kryssar runt i ett vått och kylslaget Sverige. Ett är det mystiska i att Systembolaget och Apoteket i köpcentrum efter köpcentrum så ofta hittas intill Coop och så sällan intill Ica. Ett annat hur dessa centrum även för övrigt liknar varandra. Barndomens lokala handlare - parfymerier, porslinsaffärer och boutiquer - har ersatts med samma butikskedjor, samma varor som krängs till samma låga servicenivå.

Det finns ingen att rådfråga, och lyckas man hitta någon är det inte säkert att de vet det man vill veta eller att de visar minsta lilla initiativ till att ta reda på det. Sedan får man köa för att köpa den tröja i brunt som man egentligen hade velat ha i svart om någon orkat bemöda sig att undersöka om den fanns i den färgen.

Utvecklingen är likartad över hela servicesektorn. Jag får betala med min tid för att banken ska slippa betala anställda för sin. Det är nedladdningar av internetcertifikat och e-legitimation som låser sig eller instruktioner som är omöjliga att begripa också för mig som har svenska som både modersmål och arbetsredskap. Det är support som jag inte får kontakta förrän jag gått igenom en lista med frågor och svar. Det är telefonköer med en massa knapptryckningsalternativ där ingenting stämmer på mitt problem och där det slutar med att en automatisk telefonsvarare tackar för mitt samtal innan det bryts. Det är företag som fritt slösar med timmar av min tid men förvägrar mig fem minuter av sin.

Det kostar att ha människor anställda. Vill man ha den billigaste platteven eller internetuppkopplingen ska man inte vänta sig någon imponerande service. Men det måste väl rimligtvis finnas en grupp människor som hellre betalar 400 kronor i månaden för ett bredband och hjälp när man behöver, än 200 och ingen hjälp alls. Varför går alla aktörer på en marknad i samma riktning? Varför tycks pris vara det enda man kan konkurrera med i Sverige?

En förklaring är den svenska traditionen, med Ikea som typexempel på att man ska fixa det man kan själv. En annan är den likaledes svenska tradition av konsumentjournalistik som handlar om vara och pris - och inte om service och det runt omkring.

Det man kan hoppas på är en backlash efter alla år när alla företag slimmades till anorexins gräns. Och jag är säker på att vi är många som skulle vara beredda att betala en hel del för att allehanda serviceföretag ska ge tillbaka något av den tid som en gång var vår.