Signerat – Erik Helmerson.
Bok- och biblioteksmässan här i Göteborg är bibliotekariernas egen karneval; en kort period då allt är tillåtet. För många är det årets enda tjänsteresa, man släpps på grönbete, får träffa kolleger och författare och stannar kanske lite för länge på Parks hotellbar för att vara helt skärpt på seminariet ”Verksamhetsutveckling över förvaltningsgränserna”.
Det kan synas djärvt att här bland dessa bibliotekarier beväpnade med tunga bokkassar presentera en studie som visar de positiva följderna av att lägga ner bibliotek. Men det var precis vad Fia Söderberg gjorde på torsdagen.
Studien gör upp med en del myter om biblioteksavveckling. Det är nämligen svårt att tänka sig något ondare än att skrota ett litet bibliotek på en nästan lika liten ort; elaka politiker svingar lien och läsandet minskar, en mötesplats försvinner, demokratin skadas.
Eller? Inte nödvändigtvis, visar studien ”Nedläggning – hot eller möjlighet”.
För det första hävdar den att talet om ”biblioteksdöd” i landet är överdrivet. Många mindre bibliotek har lagts ned, men kommunerna satsar desto mer på andra alternativ, som ortens huvudbibliotek. Antalet utlåningsställen har faktiskt ökat.
Eller som en bibliotekarie och mässbesökare uttryckte saken: ”Förut hade kommunen fyra bibliotek med halvdålig service. Nu har vi ett med helbra. Och kommunen slipper tre dyra hyror.”
För det andra har invånarna generellt inte varit så intresserade av de bibliotek som lagts ned. Dessa har haft snåla öppettider, låg utlåning och få besök.
Fia Söderbergs studie visar att det inte är nedläggningen av biblioteket som sådant som människor reagerar starkast över. I stället blir det en symbol för bygdens allmänna nedmontering, för kampen land mot stad. ”Först tog ni bruket, sedan Systemet och nu biblioteket.”
Sådan oro är värd att tas på allvar, men den motarbetas inte bäst av att man behåller ett bibliotek som ingen vill använda.
En sista slutsats från studien: Ofta har en lokal opinion krävts för att få i gång bokbussar och andra alternativ till biblioteken. Den protestviljan kan säkert göra mer för bygdens överlevnad än den sällan öppna, sällan besökta biblioteksfilialen.