Signerat – Henrik Berggren.
Att bibliotek kan väcka starka passioner har jag vetat ända sedan jag hittade ett hånglande par på golvet bakom hyllan för nordisk medeltidshistoria på universitetsbiblioteket i Frescati.
Men frågan är om den pågående debatten om privatiseringen av kommunbiblioteken i Nacka inte har blivit lite väl överhettad. Nu senast var det P M Nilsson som i gårdagens DN Kultur blivit så djupt traumatiserad av de magra och otillgängliga bibliotekarierna på Lunds stadsbibliotek att han vill lägga ut all bokutlåning på entreprenad.
Så kan man kanske se det – allt blir lite roligare när det blir privat, bibliotekarierna blir frodigare och mer tjänstvilliga. Fast är detta verkligen den samlade lärdomen av de senaste tjugo årens experiment med ökad marknadsstyrning inom den offentliga sektorn?
Den gråa sanningen är snarare att resultatet är ytterst blandat. På plussidan finns sannolikt ökad ekonomisk effektivitet, mindre stelbenthet och ett mer varierat utbud. Men det blir också allt mer tydligt att marknadsstyrning inte alltid leder till bättre kvalitet och jämlik fördelning. Detta har skapat en styrningskris, kanske tydligast synlig i Jan Björklunds problem med att få ordning på den svenska skolan. Det ironiska är att han försöker återskapa en nationell enhetsskola med professionella lärare men saknar medlen för att göra det. I stället har vi fått en övertro på utvärdering, statlig detaljstyrning och otillfredsställande lösningar som lärarlegitimationen.
Hur detta ska lösas tål att fundera på. Men att i detta läge börja experimentera med biblioteken är vansinnigt. Här finns en fungerande kulturell infrastruktur uppburen av en hängiven och professionell kår av bibliotekarier – av olika kön och viktklasser – som tillhandahåller något som marknaden inte klarar av: fri tillgång till böcker som inte går att få tag i på annat sätt och dessutom med upphovsrätten reglerad.