Signerat – Susanna Birgersson.
Vad är bildning och vad ska vi ha den till? I veckan utkom antologin ”Bildningsresan” på Bertil Ohlin förlag. Tolv skribenter, alla läsvärda, undersöker bildningens ställning och uppgift i vår tid.
Frustrerat beklagar sig professor Ebba Witt-Brattström över förflackade litteraturlistor och att hon inte kan förutsätta att dagens studenter har läst klassikerna av författare som Shakespeare, Kafka, Almqvist, Lagerlöf och Strindberg. Följaktligen lämnar Witt-Brattström den svenska universitetsvärlden och flyttar till Finland.
Ofta är det just unga människors allt glesare kunskaper i språk, historia och konst som får illustrera att vi håller på att gå miste om något värdefullt. Och humanioras predikament ger onekligen skäl till oro.
Men bildningskrisen är djupare än så. Statsvetaren Erik Amnå skriver om hur folkbildningen som gått hand i hand med de breda folkrörelserna i allt högre utsträckning ersatts av slutna gemenskaper på internet. Frustration blir till fördomar, offermentalitet och defaitism i stället för en ambition att tillsammans upplysas och förändra.
I ett mer optimistiskt kapitel skriver informatikexperten Nicklas Lundblad om hur internet möblerat om förutsättningarna. Genom oändliga informationsmängder på nätet och sökverktyg som Google har den kunskap som kan koagulera i bildning blivit tillgänglig för väldigt många fler. Men omedelbar närhet till fakta räcker inte, och arenor för bearbetning och reflektion krävs nu som tidigare. Däremot, skriver Lundblad, kan den process där vi förvaltar och utvecklar bildningsbegreppet bli mer inkluderande tack vare informationssamhället.
Lärda mäns listor över betydelsefull litteratur fyller sin funktion. Men bildning är en kollektiv angelägenhet som rör inget mindre än människans plats i världen och historien. Ju fler som involveras i samtalen om den paradoxalt nog ständigt föränderliga kanoniseringen, desto bättre.
Och, som journalisten Johanna Koljonen skriver, vi måste inse att bildning inte kan reduceras till kultur och humaniora. Hur klok är egentligen en person som inte har minsta hum om ekonomiska system eller teknisk utveckling?