Stilmässigt torde Fjällrävenryggsäck och mörk kostym vara en av de mer omöjliga kombinationerna. Politiskt tycks den vara riktigt gångbar.

Alltmer tyder nu på att den osynliga gränsen mellan Moderaterna och Miljöpartiet är på väg att raseras. De två partierna samarbetar konstruktivt i flera kommuner och landsting och ledande politiker från båda sidor har efter valet skickat uppmärksammade trevare till varandra.

Nu svarar tre av fyra miljöpartistiska kommun- och landstingspolitiker att de "kan tänka sig" att bilda regering med M. Bara en femtedel säger direkt nej, enligt en enkät i Dagens Samhälle.

Det har gått 10 år sedan MP-kongressen föreslog lågstrålande zoner för elallergiker och en ekonomi utan ränta. Och något kortare tid sedan miljöpartisten Per Gahrton i en debattartikel slog fast att kompromisser med M i systemförändrande frågor var "givetvis helt omöjligt".

Ett par valrörelser och ett rödgrönt samarbetsfiasko senare är det alltså andra tongångar. Och varför inte? Båda partierna har en hel del att vinna på ett närmande. Miljöpartiets chanser att få ministerposter växer och Moderaterna kan åter få leda en regering som har majoritet. SD skulle marginaliseras – liksom Socialdemokraterna, vilket är ett argument som borde locka åtminstone moderata väljare.

Samtidigt är kärnfrågan vilken politik som skulle kunna föras av en alliansregering med MP-inslag, en blågrön röra. Partierna måste enas om bland annat sjukförsäkringen, klimatpolitiken och tunga investeringar i bostäder och infrastruktur. Är det över huvud taget möjligt? Tja, hur många trodde att Miljöpartiet skulle svänga om tillväxten, småföretagandet samt förmögenhets- och fastighetsskatten? Eller att Moderaterna skulle applådera kollektivavtal och oroa sig för klimatet?

Det är på tiden att alliansen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet ger en tydligare bild av hur de ser på Miljöpartiet. Nyligen gjorde Anders Borg det gamla fina hysset att sträcka ut handen till MP (i Almedalen) för att sedan förvandla den till en lång näsa (vid budgetpresentationen).

Det är ett agerande lika konstruktivt som Per Gahrtons radioklassiker "Håll truten på dig, Carl Bildt".