Arbetslivsinstitutet är ingen vanlig tillstånds- och kontrollmyndighet. Ända sedan starten på 90-talet har denna institution varit en central finansieringskälla för forskare, tjänstemän och debattörer med en politiskt korrekt världsbild.
I en strid ström har det skickats ut rapporter och pressmeddelanden med förutsägbara slutsatser om stress, press och förväntningar i arbetslivet. Budskapen har haft en tydlig ideologisk slagsida, som ofta gått ut på att beskriva anställda som viljelösa offer för tidens krav.
Visserligen har en uppstramning skett under den nuvarande generaldirektören Mikael Sjöberg. Men faktum kvarstår: analyserna har liknat politiska beställningsjobb, som syftat till att bekräfta ideologiska föreställningar om tillståndet i nationen.
Nu är det färdigtänkt på Arbetslivsinstitutet. Ett av de mest oväntade och välkomna beskeden i finansminister Anders Borgs budget är att myndigheten läggs ned från den 1 juli 2007. Anslaget på 377 miljoner kronor dras in, nästan 400 medarbetare får söka sig vidare på arbetsmarknaden.
Beslutet säger något intressant om Fredrik Reinfeldts allians.
Det visar att de borgerliga, trots moderaternas nya retorik, inte drar sig för kontroversiella förslag som förändrar värderingsklimatet. I budgeten heter det att regeringen vill minska den statliga byråkratin. Men det är bara en omskrivning för att skattemiljoner inte ska gå till ideologiproduktion.
Stängningen av Arbetslivsinstitutet är ett av många steg bort från det socialdemokratiska Sverige. På kort sikt betyder det inte så mycket, men efter några år påverkas debatten, forskningen och det offentliga samtalet.
Fredrik Reinfeldt vann makten genom att stjäla retorik och argument från sina politiska motståndare. Nu vrider han samhället i tydlig borgerlig riktning. Det går långsamt, men det går framåt.