I Malmö talar man inte längre om bostadsbrist utan om bostadskris. På onsdagen hade MKB, det kommunala bostadsbolaget, 19 lägenheter som blir lediga i vår. Bara en av dem hade mindre än 50 köande. HSB, som är en stor hyresvärd i Malmö, hade sex lägenheter ute.
Men på en liten plätt i Malmö är bostadproblemet det omvända. I Boaktiv Landgången är snart tre av de fyrtio lägenheterna lediga. Ytterligare fyra är uthyrda på korta kontrakt, enligt hemsidan. Det beror på priset och boendeformen. Landgången består av kooperativa hyresrätter, en trea på 70 kvadrat kostar 7.363 kronor i månaden plus en insats på 129.234 kronor. Man får del i gemensamhetshuset på 210 kvadrat och i matlaget.
Enligt de rödgröna ska det finnas god tillgång till kooperativa hyresrätter i framtiden. Argumentet är att det är ett ”spekulationsfritt boende”. Med det menas att man får tillbaka insatsen när man flyttar, utan ränta.
SKB, Stockholms kooperativa bostadsförening, har funnits sedan 1917 som ett undantag. I dag har man 7.000 lägenheter och 75.000 människor i kö. Inte för att de köande hatar vinster utan för att SKB har väldigt många lägenheter.
Visst händer det att människor skriver kontrakt på villor och bostadsrätter som ska byggas i avsikt att genast sälja med vinst. Men det är inte vanligt, och en del förlorar på affären. De allra flesta köper sin bostad för att bo i den, självfallet med hoppet att få igen pengarna med god ränta.
Sedan 2002 är det möjligt att bilda föreningar för kooperativa hyresrätter i hela landet. Trots broschyrer och konferenser går utvecklingen trögt. Det finns inte ens hundra föreningar. Men den 24 september har Sabo, allmännyttans centralorganisation, konferens igen.
Propagandan kostar tid, energi och pengar. Resurser som borde ägnas åt att få fart på byggandet av de fungerande upplåtelseformer som redan finns.