Signerat - Rikard Westerberg.
Efter att Daniel Westling fått en ny njure i maj gjorde Aftonbladet klart för sina läsare att organtransplantationer, det är knepigt.
Tre månader senare publicerar tidningen Donald Boströms numera världskända story med rubriken ”Våra söner plundras på organ”, där Israel armé anklagades för att stjäla organ från palestinier som först skjutits i bröstet.
Den historien är omöjlig bara på rent medicinska grunder, framhöll Roland Poirier Martinsson, chef för Timbro Medieinstitut, när han mötte Aftonbladets chefredaktör Jan Helin i en debatt i går.
Poirier Martinsson hade Timbropubliken på sin sida från början, men valde ändå att slå an en lågmäld ton och ge Jan Helin tillfälle att resonera kring publiceringsbeslutet. Det var en chans som Jan Helin inte riktigt tog.
I stället trasslade han in sig i ett resonemang om att kulturartiklar inte kräver lika solitt faktaunderlag som nyhetsartiklar (han menade att Donald Boströms artikel inte hade klarat kvalitetskraven för en text på nyhetsplats) och om att journalister måste få ställa öppna frågor. Även om deras påståenden inte går att leda i bevis.
Det är märkligt. Med den logiken hade Aftonbladet lika gärna kunnat hävda att det var judar som låg bakom terrorattentaten den 11 september 2001 (ett annat vanligt förekommande rykte i Mellanöstern) och sedan lämnat åt den israeliska staten att bevisa sin oskuld. Men så fick man också intrycket att Aftonbladets chefredaktör på ett tidigt stadium valt att försvara publiceringsbeslutet, och nu fortsätter trots att argumenten blir absurda.
Han gjorde också misstaget att blanda ihop lag och pressetik. Antisemitism, menade Helin, är hets mot folkgrupp och det är ett brott.
Men antisemitism kan vara så mycket mer än så. Bland annat spridandet av fördomar om judar, baserade på rykten och hörsägen. Det är måhända inte kriminellt. Men det är definitivt usel journalistik.
Det borde Helin i sin egenskap av redaktör för Sveriges största tidning ha förstått.