Få debatter i Sverige är så laddade som den om cannabis. Det räcker att öppna munnen för att göra ett inlägg för att en brigad av motståndare ska kasta sig fram och täppa till den.
Och de anfaller från båda sidor: berätta om en missbrukare som fått försämrat korttidsminne och du får hundra svar som tycker att du glömmer de positiva sidorna av rökningen och borde jämföra med alkohol och tobak.
Nämn någon av de undersökningar som haft svårt att upptäcka cannabisens fasansfulla skadeverkningar och du anklagas för att vara en drogliberal som vill att svenskarna ska förvandlas till zombieflummare.
Det är synd. För är det något som cannabisplantan förtjänar är det en saklig, välgrundad debatt.
En som med friskt mod ger sig in i den debatten är Johan Anderberg, författare till ”Cannabusiness – om konsten att legalisera en drog” som nyligen släpptes på Weyler förlag.
Där citeras bland många andra forskaren Stig Agurell, som ger uttryck för ett av de vanligaste argumenten. Han säger öppet att alkohol är farligare än cannabis: ”Beroenderisken är större, man blir mer aggressiv och så vidare.” Ändå vill han inte legalisera rökandet: ”Min inställning i den frågan är klar. Det räcker gudskelov med alkohol.”
Ja, varför skulle vi släppa in en drog till? Har vi inte tillräckligt med problem med de droger vi redan har, sprit och tobak?
Man kan tänka sig två motargument. Det ena är medicinskt/moraliskt. Om det nu visar sig, vilket många studier tyder på, att cannabis har färre skadeverkningar än både alkoholen och tobaken, blir det då inte rent hyckleri att sälja de förstnämnda på varenda Storgata i landet men skicka polisen på dem som befattar sig med det andra?
Det andra argumentet är både ekonomiskt och socialt. Kampen mot cannabis kostar enorma summor världen över. Vid en legalisering skulle de pengarna frigöras – tillsammans med intäkterna från en beskattning av den lagliga produkten.
Pengar som kan användas till att informera om risker och ge missbrukarna bättre vård, precis som vi redan hanterar alkohol och tobak.
Och det är inga små summor det handlar om. En Harvardekonom, citerad av Johan Anderberg, har beräknat att bara USA skulle tjäna nästan 20 miljarder dollar på ökade skatteintäkter och minskade juridiska kostnader om cannabis legaliseras.
Men att röka en joint är inte förbjudet av ekonomiska skäl utan för att det är farligt. Så hur farligt är det? En enda fråga, med tusentals svar.
Ett kapitel i ”Cannabusiness” redovisar ett tiotal studier med olika slutsatser. ”Cannabisforskningen är helt enkelt som ett smörgåsbord där vem som helst kan välja en studie som passar en politisk ståndpunkt”, som Anderberg skriver.
Men ett faktum verkar svårt att motbevisa: Inte mycket tyder på att det skulle vara farligare att röka cannabis än att dricka alkohol eller röka cigarretter.
För varje människa som fått hjärnskador av hasch och marijuana kan man visa upp betydligt fler vars intellekt skadats av alkohol. Men beror detta på att alkoholen flödar fritt i västvärlden medan cannabisrökandet begränsas av lagen? Tja – det beror på vilken av smörgåsbordets rätter du väljer.
Anta att Sverige skulle köpa argumenten för en legalisering – spara pengar, ofarligare än andra droger, fungerande läkemedel, vinster för tredje världen – och börja sälja jointar på de nyligen avreglerade apoteken.
Då riskerar debatten förstås att förskjutas och legaliseringsivrarna kan sikta in sig på nästa drog. Var går gränsen? Ska staten bli langare av kokain, amfetamin, crack och heroin, sälja dessa över disk, beskatta dem och sedan se dem flöda ut på gatorna?
Få vill bo i ett Sverige insvept i en konstant knarkdimma. Men frågan är om dagens system är det perfekta, med haschrökare som jagas av polisen och där Statens kriminaltekniska laboratorium handhar åtta gånger fler cannabisärenden än bostadsinbrott.
Debatten går vidare. Hoppas jag. Den som blundar har svårt att navigera rätt. Legaliseringsfrågan kräver mer diskussion, mer fakta, mer analys - inte mindre.