Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Det våras för den naiva cynismen

I en cynisk tid misstros alla. Medierna har ett särskilt ansvar att inte gå i fällan, skriver Carl Johan von Seth.

Förbluffande mycket i dagens Ryssland påminner om det moderna Västeuropa. Likheterna är den mest skrämmande aspekten av Peter Pomerantsevs bok ”Ingenting är sant och allting är möjligt”, vars svenska översättning i dagarna når bokhandlarna.

Författaren och journalisten Pomerantsev – länge tv-makare i  Moskva, numera tankesmed i London – har beskrivit Putins regim som en postmodern diktatur. Den offentliga scenen är en dokusåpa. Politiken är en lek med demokratibegreppet, medan byråkratin och affärslivet gör parodi på amerikanska managementtermer. Självhjälpssekterna stiger i popularitet.

Allt, såväl privatlivet som politiken, bör betraktas som ett pr-jippo och sanningen befinner sig alltid någonstans mitt emellan två överdrifter. Det är den bild av tillvaron som Putin vill förmedla. Det har också blivit ryssarnas livsmotto, för att kort sammanfatta Pomerantsevs tes.

Det kusliga är hur lätt ideologin flätas ihop med tankemönster hos oss. Varken sanningsrelativismen, sensationalismen eller cynismen känns särskilt främmande. Donald Trump är fenomenets kanske mest alarmerande yttring utanför Ryssland.

Pomerantsev har beskrivit en paradox: Cyniska människor är mindre kritiska, mer godtrogna. De värderar, eller snarare misstror, alla källor lika. Den tendensen gör oss också till sårbara motståndare i Putins propagandakrig.

Medierna har ett särskilt ansvar att inte gå i fällan. Ett lärorikt exempel togs upp i helgens ”Medierna” i P1, som granskade ett annat program i samma kanal.

En man och en kvinna hade bjudits in att kommentera ett samhällsprogram. Den ena gästen var för, den andra emot. Voilà, ett spännande och balanserat upplägg för en timme fördjupande radio om just Ryssland.

Men det fanns en hake. Den ena studiogästen – Oleg Mezjuev, som presenterades för lyssnarna som en vanlig stockholmare med rötter i Ryssland –  är en driftig prorysk nätaktivist. Hans artiklar om kriget i Ukraina har publicerats i Kremls propagandakanaler.

Programledaren flikade visserligen in att gästens omdömen om de ryska aggressionerna i Ukraina var ”subjektiva”. Men bara i all hast, när sändningstiden höll på att rinna ut.

Misstag begås. Men både lyssnare och redaktioner behöver vara mer uppmärksamma på de fällor som den postmoderna diktaturen gillrar.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.