Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Carl Johan von Seth: Pr-knep i statens tjänst

Vad är det som styr svenska myndigheters kommunikation? Kring den frågan kretsar medieforskarna Josef Pallas och Magnus Fredrikssons pågående projekt ”Med löpsedeln som uppdrag”.

I sin senaste studie konstaterar forskarduon att medialiseringen har satt djupa spår i svensk byråkrati. Statliga verk gör mediernas logik till sin egen och lånar deras dramaturgi.

De omger sig med pr-konsulter och befolkar sina korridorer med ett alltmer självständigt skrå av kommunikatörer. Med förväntningen, förstås, att det ska leda till något positivt för myndigheten. För exempelvis Fortifikationsverket gäller det ”att synas”, heter det i ett styrdokument.

Att ”förmedla Kriminalvårdens budskap” är också ett sådant, aningens luddigt mål.

När managementfilosofier om budskap och varumärken tillåts vägleda myndigheterna går de ofta vilse. Idén att de anställda ska sjunga i kör och noga följa kommunikationsdirigentens taktpinne kolliderar med meddelarfriheten.

P1-programmet ”Medierna” visade nyligen hur snett det gick när Läkemedelsverkets ledning ville ha monopol på presskontakterna. En tyst och skräckslagen personal blev resultatet.

Pallas och Fredriksson sorterar de statliga verkens motiv i tre huvudkategorier. Upplysning och synlighet är två förhållandevis okomplicerade principer. Likväl går de att ifrågasätta: Hur många skattekronor är det egentligen värt att Fortifikationsverket får ”synas”?

En tredje princip som styr är enligt forskarna autonomi, och här lär det finnas skäl att vara mer vaksam som mediekonsument.

Medialisering innebär nämligen inte nödvändigtvis att bara journalisterna får större makt. I mediernas domstol kallas tjänstemännen ofta in som expertvittnen. Statliga verk antas inte minst stå över de folkvaldas partiegoism och företagens vinsthunger.

Men även inom byråkratin finns egennyttan: fetare budget och finare uppgifter, till exempel. Larm och utspel i pressen styrs därför inte bara av ädla tjänstemannaideal. Ett mål kan vara att sätta tryck på politiker eller motverka förändring, skriver forskarna.

Mediernas dramaturgi kan i sig ge tjänstemännen större inflytande över dagordningen. Men när myndigheterna låter idéer om ”varumärken” styra förstärks deras drag av särintresse. Det är en av medialiseringens paradoxer.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.