Ledare

Skolan ska inte krypa för pseudovetenskapen

Något skolan borde syssla med.
Något skolan borde syssla med. Foto: JESSICA GOW / TT

Mystik och pedagogiskt kvacksalveri tar sig alldeles för lätt över tröskeln till våra klassrum. Lärarna borde göra uppror mot skolans inbillade vidsynthet, skriver Carl Johan von Seth.

En av de rörelser som eleverna får göra på mattelektionen kallas hängbjörken – den sägs särskilt stimulera hjärnbarken. I positionerna arga hunden och arga katten kryper sedan barnen på alla fyra.

Tricket är att röra armarna och benen i kors. På så vis sätter man nämligen fart på kopplingarna mellan hjärnhalvorna, enligt den norska läran om ”kommunikologi”.

Trenden granskades i tisdagens specialprogram av ”Vetenskapsradion” i P1. Bland annat besöktes kommunala Vitalisskolan i Trosa, som dessvärre inte är ensam om att ha gått in för att testa konceptet på sina elever.

Företeelsen i sig framstår visserligen som ganska oförarglig. Barn mår bra av att röra på kroppen. Att ta en bensträckare under lektionstid hindrar definitivt inte inlärningen.

Men de neurologiska teorier som kommunikologin bygger på är flum och trams. Hjärnforskaren och KI-professorn Torkel Klingberg skrädde inte orden i radions reportage. Han kallade idéerna för ren nonsens. Det finns ingen grund alls för konsulternas löften om att en viss typ av rörelser förvandlar barnen till kreativa supersnillen.

Ett är säkert: Hängbjörken är inget snabbspår till Pisatoppen. Snarare är historien talande för den svenska skolans problem.

Rektorer och lärare är de som ska vara proffs på undervisning och inlärning. De borde säga ifrån, skolan borde vara starkare som institution än att ett gäng pedagogiska kvacksalvare kan få gehör för vilka hemsnickrade teorier som helst.

”Det som verkligen gör att idiotidéer får fäste i Sverige är om de kan förgyllas med vetenskap”, skrev Johan Hakelius i Affärsvärlden häromåret, apropå ett förslag om att förbjuda läxor.

 

Ett är säkert: Hängbjörken är inget snabbspår till Pisatoppen.

 

Det ligger nog något i den tesen. Kommunikologin, en mix av neurologiska rön och magiskt önsketänkande, har en del som talar för den. Vi är alla sårbara för den falska vetenskapen. Den kan vara svår att skilja från äkta vara.

Att skolan tycks ha särskilda svårigheter är dock illavarslande. På måndagens DN Debatt skrev tre forskare och förläggaren Christer Sturmark att skolan ”har övergivit den vetenskapliga metoden, och jämställer pseudoteorier med etablerad vetenskap”. De hade funnit oroande belägg i Skolverkets kommentarer till läroplanen.

Myndighetens formuleringar är visserligen dunkla. Men det är svårt att inte tolka föreskrifterna som ett påbud om att skolan ska lära ut att det finns olika valmöjligheter när det gäller att förstå världen.

Naturvetenskapen är alltså blott en av munsbitarna på kunskapens smörgåsbord. Den får absolut inte framställas som överlägsen, enligt Skolverket.

I ett ärende hos Skolinspektionen, som gällde en anmälan mot en NO-lärare och kreationist, förtydligade myndigheten för en tid sedan att syftet med undervisningen i biologi bara är att få en ”inblick i naturvetenskapens världsbild”.

Vafalls? Många vetenskapsteoretiker skulle invända mot resonemanget. Naturvetenskapen är ingen världsbild, ingen ”åskådning”, utan en metod för att samla kunskap.

Det är en form av inbillad vidsynthet att likställa vetenskap med religion. Postmodernism – att sanningen består av olika berättelser och individuella upplevelser – är nog den rätta beteckningen. Man hade kunnat hoppas att denna ideologi var på utdöende inom skolväsendet.

Att det råder skriande brist på NO-lärare är kanske inget stort mysterium.

Skolinspektionen har inga invändningar mot bruket av kommunikologi i skolorna. Låt gå, har inspektionen hälsat, det skadar ju inte eleverna. Även om en del lärare har hävdat motsatsen.

Man kan också invända att arga hunden och den lika arga katten är ett slöseri med värdefull tid – och pengar. Konsulterna arbetar inte gratis. Och ska skolan verkligen lära ut felaktigheter om hur hjärnan och kroppen fungerar?

Tröskeln borde vara högre för nya trender och påhitt att ta sig in i klassrummen. Skolan har ett uppdrag: att förmedla kunskap. Undervisningen ska enligt lagen ske på vetenskaplig grund. Den ska inte krypa för vår dragning till mystik och inte heller ge näring åt några illusioner om att det finns genvägar till höga resultat.

Lärarna borde göra uppror mot de kommuner och huvudmän som anlitar bluffmakare som hävdar motsatsen.