Centerns kommundagar kom inte riktigt i gång som de skulle. Förklaringen? SJ. De miljövänliga politikerna, alliansens gröna röst som de kallar sig, åkte tåg och X2000 var ersatt med äldre modell.
Men så. Äntligen stod Maud Olofsson i predikstolen och när hon talat färdigt visste jublet inga gränser. Till slut fick centerledaren säga åt sin hjord att sluta, nu var det dags att jobba. Och det var jobben Maud Olofsson riktade in sig på. De ska bli fler genom att momsen på krogen, hos frisören, bilreparatören och andra tjänsteproducenter sänks från 25 till 12 procent. Olofsson har rätt i att skattesänkningar spelar roll. Men att krångla till momssystemet och skapa nya avgränsningsproblem är inte metoden. Hellre då fundera på bolagsskatt, dubbelbeskattning och arbetsgivaravgifter.
Centern pläderar för lägre ingångslöner. Det är bra, särskilt om man håller sig till att tala om ingångslöner och inte kalar det ungdomslöner. För problemen att alls få in en fot på arbetsmarknaden, eller i en ny bransch, är snarare större för den som är äldre och har varit utanför. Det är nybörjarskapet som är problemet, inte personnumret.
Regeringen sätter inte löner, så när Maud Olofsson talar om ingångslöner är det för att påverka löntagares och arbetsgivares attityder. Däremot kan regeringen lägga förslag om ändrad arbetsrätt, Olofsson vill förändra las och antydde att hon börjar få Folkpartiet och Kristdemokraterna med sig. Lagstiftningen är olycklig, men det lyckligaste vore om parterna själva kunde enas om att ändra regelverket genom avtal.
I veckan öppnade LO för att ånyo diskutera saken med Svenskt Näringsliv. Om de kunde enas vore det den bästa lösningen. Naturligtvis ska inte Maud Olofsson sluta beskriva problemen lagen för med sig, opinionsarbetet är viktigt. Men ansvaret för anställningsförhållandena på arbetsmarknaden bör ligga hos parterna.