Visby. När Maud Olofsson och hennes Centerparti kom till kommundagarna i Visby möttes de av en handfull lokala protesterande SSU-are på trappan. I hemmagjorda strålsaneringsdräkter protesterade de mot alliansens nya energiuppgörelse. Fem ungdomar med amatörmässigt och lite snett textade plakat. Mycket större än så blev inte motståndet.

Det som hade kunnat bli en slitsam och smärtsam tillställning, vändes raskt till ett segertåg. Ungefär som när julaftonens Karl Bertil Jonsson beger sig ut på sin resa för att be om ursäkt. Fast med den skillnaden att Maud Olofsson inte bad om ursäkt.

Med stadig stämma, blicken rakt fram och med benen brett isär förklarar hon vad överenskommelsen betyder och varför hon har ingått den. Från små öar i publikhavet fanns en viss avvaktan, men när Maud Olofsson pratat ned kärnkraften och lyft fram satsningen på förnybar energi och säger: "Nu öppnar vi den gyllene porten till det hållbara samhället" - då brister det. Där och då fick hon sitt kommunfolk med sig.

Vissa centerpartister, framför allt de lite äldre, talar om en sorgeprocess. Om hur det var kärnkraftsfrågan som fick dem att engagera sig politiskt och hur den genom decennierna varit den rot som närt det fortsatta politiska arbetet. De talar också om att det känns ledsamt att partiet inte kunde väntat bara ett par dagar och använt den här sammankomsten för att diskutera och förankra överenskommelsen.

Maud Olofsson vill inte svara på min fråga om hon reser ifrån kommundagarna starkare än när hon kom hit, men hon säger:

- Jag sa när jag valdes att nu måste ni vara beredda att vara modiga för jag kommer att förändra Centerpartiet.

Och säga vad man vill, men det har hon verkligen gjort. Det som hade kunnat riskera hennes ställning har i stället stärkt henne. Eller som en av deltagarna här säger:

- Hon går före. Det är som om hon förstår partiet lite innan det förstår sig självt.

Se där vilken underbar eufemism för politiskt ledarskap. Maud Olofsson pekar med hela handen så till den grad att människor tror att det är den väg de själva var på väg att välja. Detta, kombinerat med hennes politiskt sett stora risktagande, är inget vi är bortskämda med i svensk politik. Och det är det som förklarar hennes ställning. Eller, som de skulle sagt i "Idol": "Maud. Du sitter säkert."