Intoleransens rike: När journalister minglar med nazister.
Historien är smått osannolik. En etablerad politisk journalist bestämmer sig för att medverka i en av den svenska extremhögerns största konferenser på senare år. Inte i syfte att knåpa ihop ett undercover-reportage – utan för att hålla tal, delta i seminarier och göra reklam för sin kommande bok. På scen får han sällskap av Förintelseförnekare. I pausen kan han köpa med sig pursvenska souvenirer från landets ledande militanta nazistgrupp.
Där hade vi kunnat sätta punkt för historien (och journalistens karriär). Men när Mikael Jalving kom tillbaka till Danmark välkomnades han med öppna armar.
I går släpptes Jalvings bok ”Absolut Sverige – En resa i tystnadens rike” på Jyllands-Postens förlag, som gett honom i uppdrag att skriva boken. I en intervju med Politiken (”Pas på den ’svenske bacille’”, 22/2) driver han tesen att Sverige plågas av en kultur av självcensur. Jalving intar en rakt motsatt position till den vi här är vana att höra: om inte Danmark aktar sig riskerar landet att bli som Sverige. Ve den som vågar ta upp ”frågan om muslimerna” i Sverige, åsiktsförtryckets rike.
Men under många år har svenskar från höger till vänster diskuterat laddade, integrationsrelaterade frågor som hedersförtryck och radikalisering. Senast i går anordnade Bertil Ohlin-stiftelsen ett fullsatt seminarium om islamism i Sverige. Och som Politikens reporter föreslår: kanske är svenskarna helt enkelt inte lika fascinerade av invandringsfrågan som danskarna?
Framför allt är Mikael Jalvings egen trovärdighet i yttrandefrihetsfrågor lika med noll efter att ha minglat med nazister. I intervjun med socialliberala Politiken utmanas åtminstone hans världsbild. Men den egna uppdragsgivaren, konservativa Jyllands-Posten, tycks ha glidit alltför långt åt höger för att kunna se klart. När tidningen publicerar ett utdrag ur Jalvings tal vid den högerextrema konferensen, beskrivs Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag som ”kulturkonservativ”. Den enda övriga information som ges om arrangemanget är att det handlade om medier och yttrandefrihet. Jalving och Jyllands-Posten verkar betrakta den svenska extremhögern som något slags frimodiga dissidenter. Hur har det kunnat gå så snett?
BBC Radio 4:s nya serie “Europe: Driving on the right” granskar hur främlingsfientliga partier sätter hård press på mainstreampolitikerna. ”Jag tycker inte att någon [invandrare] ska komma till Danmark”, säger en Dansk Folkepartist som intervjuas under en hyggelig glöggkväll på landsbygden med partiledaren Pia Kjærsgaard. Som dörrvakt säger han sig ha sett vad muslimerna går för. Liksom i Sverigedemokraterna finns också ett ungt och mer slipat garde. En kvinnlig lärare som kandiderar till Folketinget berättar entusiastiskt att invandrare numera kan få 100 000 danska kronor (c:a 118 000 SEK) för att frivilligt lämna landet.
De som kastas ut på alltmer absurda grunder får dock ingen kompensation. BBC har också träffat de äkta makarna Thomas (dansk) och Carolina från Mexiko, som har bott tillsammans i åtta år. De är universitetsutbildade, har inga skulder, betalar sin skatt och väntar barn tillsammans. Nu rycks deras liv upp med rötterna. De hoppas kunna emigrera till Kanada.
Sverige är inte immunt mot den danska bacillen, men vi har en långtgående tradition av tolerans som fortfarande skyddar oss mot de farligaste idéströmningarna. Den traditionen måste vi vakta som hökar.