Signerat

Datalagring: Oförsvarligt intrång i privat sfär

Signerat – Johannes Åman.

Vi har nått vägs ände med datalagringsdirektivet. Som medlem av EU kunde Sverige inte längre förhala frågan. Riksdagens beslut i går att anta regeringsförslaget om datalagring var i praktiken det enda möjliga.

Med det sagt finns ändå starka skäl att förbli kritisk till att EU har slagit in på denna väg.

Förespråkarna har haft två huvudargument. Det första är att polisen behöver tillgång till uppgifter om medborgarnas kommunikation för att klara upp allvarliga brott. Det andra är att datalagring i praktiken är något harmlöst. Så länge vi haft telefoni har ju telebolag lagrat uppgifter om vem som ringt vem och när det skett.

Båda dessa argument är till sin karaktär pragmatiska. Det behöver i sig inte vara något fel. Politik handlar i hög grad om att utgå från de omständigheter som råder och att försöka uppnå ett så gott resultat som möjligt. Men politik handlar också om att dra upp och sedan respektera principiella gränser. En stat ska inte ha rätt att göra vad som helst mot enskilda medborgare. Även om tortyr ibland kan ge information som bidrar till att brott klaras upp eller förhindras så har anständiga stater dragit en absolut gräns: Sådant ägnar vi oss inte åt, hur värdefull information vi än skulle kunna få fram är det en oacceptabel metod.

Datalagring kan naturligtvis inte jämställas med tortyr. Poängen är inte att vårt land har förvandlats till en polisstat utan att vi måste se att det här finns en principiellt viktig gräns som överskrids.

Den tekniska utvecklingen går mot att det blir billigare och mer rationellt för både kund och företag att människor kopplar upp sig utan att lämna individuella spår av var de är och med vem de kommunicerar.

Är det då försvarbart att staten säger: ”Stopp, nu lagstiftar vi om att telekomföretag måste hålla koll på medborgarna, registrera hur de rör sig i samhället och med vilka de har kontakt!” – inte för att försvara den enskildes rättigheter mot företagen utan för att polisen ska kunna använda dessa uppgifter mot den enskilde?

Svaret borde vara nej. Men sådan är datalagringsdirektivets logik.