Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

David byter roll med Goliat.

"En investering för framtiden." Så kallade dåvarande Saf-ordföranden Curt Nicolin lockouten i samband med storkonflikten 1980. Genom att stänga ute 750 000 svenskar från arbetsplatserna skulle också facket få betala ett högt pris för sin stridsvilja, resonerade Nicolin.

Var fjärde anställd i Sverige berördes. Den borgerliga regeringen vädjade offentligt till arbetsgivarna att acceptera budet från medlarna, vilket de till slut gjorde.

Sedan dess har lockouten - arbetsgivarnas motsvarighet till strejken - praktiskt taget försvunnit, trots att den användes frekvent under Sveriges resa från fattigdom till välfärd.

Förändringen har inte bara att göra med att Nicolins investering misslyckades. En viktigare förklaring är de strukturella skiften som inträffat på arbetsmarknaden.

I boken "Lockout, strejk och blockad" (Ratio) visar statsvetaren Erik Moberg varför detta klassiska stridsmedel förlorat sin kraft.

Med dagens välstånd och fackliga buffertfonder är det poänglöst för arbetsgivarna att hota med lockout. Det var rationellt i en tid av fattigdom och svaga fackföreningar, men slår i dag bara tillbaka mot företagen.

I takt med globaliseringen och strukturomvandlingen är färre arbetsuppgifter standardiserade. Lockouten skulle straffa fackföreningar för att de tog ut nyckelmedarbetare i strejk. Den idén har blivit obsolet i en tid då allt fler händer utför kvalificerade uppgifter.

I början av 1900-talet var strejkvapnet svagt på grund av omfattande strejkbryteri. Samtidigt var lockouten effektiv och används ofta. I dag råder omvända styrkeförhållanden.

Utvecklingen är en spegelbild av hur arbetsgivare och fackföreningar bytt roller under det gångna seklet. För hundra år sedan rådde övermakt på arbetsgivarsidan. Den utnyttjades - under fackliga protester - till lockouter och sympatilockouter, som inte alltid stod i proportion till syftet.

På 2000-talet är det facket som har överhanden, vilket flera LO-förbund inte är sena att utnyttja: restaurangägare utan kollektivavtal blockeras, lettiska byggarbetare tvingas hem, småföretag drivs i konkurs.

Den historiska lärdomen är att makt ständigt måste balanseras, annars väntar maktmissbruk och korruption.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.