Signerat – Karin Svanborg-Sjövall.
Tidigare i veckan skrev företrädare för Transportgruppen en debattartikel i Expressen (9/8). De oroades över en ”oroväckande ton” i miljödebatten, som ofta landar i att det är resandet som måste begränsas snarare än utsläppen. Det är mer moralism och civilisationskritik än rationella lösningar, vilket blir särskilt problematiskt med tanke på att det i dag finns en konsensus om att koldioxidutsläppen måste ned.
Det ligger en del i detta. För delar av vänstern har klimatfrågan blivit ett nytt, förment apolitiskt sätt att marknadsföra social omfördelning och höga skatter. Men frågan är ändå om inte de mer extrema positionerna i klimatdebatten blir allt mer marginaliserade. Varken totala klimatförnekare eller de värsta alarmisterna hörs lika mycket längre.
I USA tycks – äntligen – en liknande trend vara på väg. För en tid sedan gick geologiprofessorn Richard Muller, en av USA:s mest respekterade klimatskeptiker, ut med en häpnadsväckande nyhet: Han hade ändrat sig. Som den vetenskapsman han är hade han satt sig ner och räknat på saken. Och kommit fram till att han hade haft fel.
Mullers tidigare skepsis var baserad på de svagheter som han hade upptäckt i ett antal andra akademiska arbeten som har använts som belägg för klimatteorin. För att ta reda på hur det egentligen låg till med människans påverkan startade han ett eget forskningsprojekt vid Berkeleyuniversitetet.
Efter tre års noggrann analys, inte minst av många av de mest alarmistiska påståendena i debatten, landade tvivlaren i två, huvudsakliga slutsatser: Merparten av skrämselargumenten var direkt felaktiga. Men klimatförändringarna beror obestridligen på människan.
Med en sådan välunderbyggd problemformulering blir det möjligt att ha en vettig diskussion om åtgärder.
Om transportsektorn i Sverige nu står för en hög andel av utsläppen därför att vi i övrigt har tillgång till ovanligt ren energi via vår kärnkraft börjar man undra.
Hur skyndar vi på en teknikutveckling som gör det möjligt att resa mer, men mindre smutsigt? Och hur i hela friden är det möjligt att samtidigt vara miljövän och kärnkraftsmotståndare?