Under Almedalsveckan i Visby ordnade Svenskt Näringsliv ett seminarium om globaliseringen. Bland deltagarna fanns den kände handelsprofessorn Jagdish Bhagwati. Jag tyckte att initiativet var lovvärt och berömde en av arrangörerna, som svarade med att slå fast att globaliseringsdiskussionen redan var avgjord i Sverige. Han tycktes mena att det numera fanns en bred acceptans av världskapitalismen och att kritikerna inom Attac och andra vänsternätverk inte längre hade något stöd i opinionen.

Det kan hända att han har rätt. Men efter några år av debatt säger dessvärre min erfarenhet att det svenska motståndet mot globaliseringen i högsta grad lever.

Så fort DN publicerar en artikel som pekar på internationaliseringens positiva sidor (senast 17/7 och 10/7) hör kritikerna av sig. Statistik som visar hur marknadsekonomin lyft miljontals människor ur fattigdom i Indien och Kina under de senaste tjugo åren viftas bort, inte sällan med de mest besynnerliga argument.

I ett inlägg på ledarsidan 14/7 skrev exempelvis debattören Bror Perjus att uppgifterna om just Indien och Kina möjligen kan stämma ("oerhört glädjande i så fall"). Men för att liksom förminska värdet av dessa länders framsteg, sköt han in brasklappen att en genomsnittlig inkomstökning i ett land "ingenting [säger] om fördelningen mellan rika och fattiga".

Perjus vill alltså, på fullaste allvar, få läsaren att tro att 400 procents real tillväxt i Kina sedan 1980 och mer än fördubblade inkomster i Indien under samma period knappast betytt något för de mest utsatta.

Lyckligtvis talar han mot bättre vetande. David Dollar och Aart Kraay visade för några år sedan i en uppmärksammad studie som täcker fyra decennier och 80 länder att inkomsterna för den fattigaste femtedelen av befolkningen i genomsnitt växer i takt med den ekonomiska tillväxten.

Välståndsökningen kommer med andra ord de minst bemedlade till del.

Man kan vara skeptisk till Dollars och Kraays resultat. Men man kan inte seriöst hävda att tillväxt över huvud taget inte gynnar fattiga eller att stagnation skulle vara att föredra. Tvärtom vet de som tittat närmare på de asiatiska tigerekonomierna eller på Kina och Indien, att den starka tillväxten i dessa länder har haft en enorm betydelse för välfärden.

I östra Asien och Stillahavsregionen minskade antalet människor som lever på mindre än 1,08 dollar från 418 miljoner år 1987 till 279 miljoner år 1999, enligt Världsbankens beräkningar. I Kina föll motsvarande siffra från 304 miljoner till 222 miljoner.

Ser man på världen i stort är utvecklingen också hoppingivande, även om vissa regioner (främst Afrika) fortfarande är förfärande långt efter. Över tiden har andelen människor i extrem fattigdom fallit dramatiskt, från drygt 80 procent år 1820 till 24 procent år 1992. Normen är inte längre misär.

I absoluta tal skedde visserligen en ökning från 900 miljoner år 1820 till nästan 1,4 miljarder år 1960. Men det speglar mest av allt den kraftiga befolkningstillväxten under samma tid. De senaste 20 åren har till och med de absoluta talen gått ner.

Detta är globaliseringsmotståndarnas grundläggande problem. De bygger ju hela sina världsbild på att 1980- och 90-talens frihandel/kapitalism skadat utvecklingsländerna, trots att mängder av fakta och erfarenheter visar på motsatsen.

Studier som bekräftar att marknads­ekonomi och öppenhet mot omvärlden har hjälpt miljontals ur eländet måste därför förtigas eller förvrängas. De passar illa in i de marxistiska teserna om tillståndet i världen.

Jag vill rekommendera alla som vill fördjupa sig i de här frågorna att läsa Financial Times-kolumnisten Martin Wolfs bok "Why globalization works", som nu finns utgiven av Yale University Press i pocket (tyvärr inte på svenska). Wolf är en utomordentlig pedagog som på 320 sidor beskriver och förklarar globaliseringens olika sidor.

Resultatet är storartat. Med en förkrossande mängd uppgifter, hänvisningar och tabeller visar han att världen behöver mer ekonomisk integration - inte mindre. Boken är en naturlig fortsättning för den som läst Johan Norbergs "Till världskapitalismens försvar", som Martin Wolf för övrigt strör lovord över.

Wolfs viktigaste bidrag är att han inte bara punkterar en mängd myter utan också belägger att globaliseringen varit till enorm nytta för världen. Om de senaste 20 åren konstaterar han: Aldrig tidigare har så många människor eller en så stor andel av jordens befolkning, fått en så kraftig ekonomisk förbättring.

"Why globalization works" förtjänar många läsare, inte minst i Sverige.