Det finns något förföriskt i strukturella förklaringar. Alla som inte väljer att blunda kan se att samhället ger människor olika förutsättningar.
Män har större möjligheter än kvinnor att nå makt och rikedom. Invandrare har sämre möjligheter att få ett arbete som motsvarar deras kvalifikationer än vad infödda svenskar har. Vilken social och ekonomisk ställning föräldrar har får också betydelse för barnens liv.
Allt detta är sant. Allt detta har betydelse. Vare sig vi agerar som föräldrar, medborgare eller yrkesutövare, bör vi vara medvetna om strukturerna.
Felet med de strukturella förklaringarna är att de pockar på mer, att de lätt låter sig utnyttjas för politiska krav på lösningar som är så långtgående att de förstör mer än de bygger upp.
I New York Times pekade krönikören David Brooks för några veckor sedan på en förändring som rymmer social dynamit. Utbildning blir allt mer en förutsättning för framgång. Samtidigt visar rapport efter rapport att flickornas studieresultat överträffar pojkarnas. Och skillnaderna ökar.
Redan i dag går det 133 kvinnor på 100 män som går ut college. Vid decenniets slut beräknar det amerikanska utbildningsdepartementet att klyftan ska ha ökat till 142 mot 100.
Samma tendens finns i Sverige. Ett av de synliga tecknen är att Stockholms mest attraktiva gymnasieskolor allt mer domineras av flickor.
Skolframgång är inte allt. Pojkar som tagit sig fram till en examen kommer säkert att klara sig bra även i framtiden. Men som grupp kommer männens ställning att försvagas av att andelen som misslyckas i studierna är så stor.
Så frågan måste ställas: Är utbildningsväsendet en kvinnlig värld, en institution som allt mer domineras av kvinnor och styrs av kvinnliga värderingar? Utsätts män för strukturell diskriminering? Och kan en sådan orättvisa accepteras?
Om man som svar på strukturellt förtryck av kvinnor kan komma fram till att män med små barn måste förbjudas att arbeta heltid, borde man då inte också kunna förbjuda kvinnor att studera så flitigt? Är det verkligen moraliskt försvarbart att kvinnor på detta sätt skaffar sig en dominerande ställning inom utbildningsväsendet och ett försteg i konkurrensen om positioner i arbetslivet?
Förr eller senare kommer män att kräva åtgärder mot det strukturella förtrycket inom utbildningsväsendet. Men jag måste bekänna en sak: Det bor en liten könsförrädare i mig. I denna kommande strid är mina sympatier på kvinnornas sida.