Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Det nya Sverige

Sverige har blivit ett invandrarland.
Sverige har blivit ett invandrarland. Foto: Fredrik Sandberg / TT

Fler asyl- och anhöriginvandrare behöver komma i arbete för att vi ska klara att hålla ihop landet.

Sverige är ett land i snabb omvandling. I går presenterades siffror som visar att vår befolkning ökade med drygt 49.000 personer under första halvåret i år. Det är en trend. Mellan den sista december år 2000 och senaste årsskiftet ökade landets befolkning med hela 762.000 personer. Av dessa var 530.000 utrikesfödda och ytterligare 183.000 inrikes födda med två utländska föräldrar. Tillsammans utgör grupperna över 90 procent av befolkningsökningen.

I dag är nästan var sjätte svensk, eller 16 procent av landets befolkning, född utomlands. Det är en högre siffra än USA uppvisade när emigrantbåtarna kom som tätast för ett sekel sedan. Sverige har blivit ett invandrarland. Det är i allt väsentligt något nytt. För 75 år sedan var endast 1 procent av befolkningen född utanför rikets gränser.

Den svenska invandringen skiljer ut sig i det att andelen utomeuropéer är väsentligt högre än i många andra EU-länder. Ungefär hälften av de utrikes födda i Sverige kommer från ett land utanför Europa. Det hänger samman med vår flyktingpolitik. 18 procent av de beviljade svenska uppehållstillstånden 2011 gavs till asylsökande. I Nederländerna var motsvarande siffra 10 procent, i Tyskland 4 procent. Hela 38 procent av de beviljade svenska uppehållstillstånden gick samtidigt till anhöriginvandrare. Det är en dubbelt så hög andel som i immigrantländerna Nederländerna och Österrike.

Dessa fakta ställer höga krav på svensk integrationspolitik. Inte för att ett misslyckande är ödesbundet. Men vi måste på allvar fråga oss hur vi skapar ett inkluderande samhälle. Sverige är ett höggradigt modernt land som präglas av individualism, sekularism och tolerans. Den kollektiva värdegrunden är inte särskilt välartikulerad. I stället har vi byggt upp vår gemenskap kring arbetslinje och välfärdsstat.

För att undvika framtida motsättningar i samhället är därför den ekonomiska integrationen av de nyanlända helt central. Förutsättningarna för olika immigrantgrupper är helt olika. Det säger sig självt att utmaningen är större för flyktingar och deras anhöriga än för till exempel arbetskraftsinvandrare och gäststudenter.

Av de utrikes födda i Sverige, i åldern 20–64 år, förvärvsarbetade 58 procent 2012. Det ska jämföras med 82 procent för de inrikes födda. Förvärvsfrekvensen ökar förvisso med tiden i landet. Men i gruppen flyktingar arbetar bara 60 procent 15 år efter ankomsten till Sverige, allt enligt SCB:s statistik.

Det är inte hållbart i längden. I arbetslöshetens spår följer både ­personlig olycka och sociala problem. På ett politiskt plan hotar sysselsättningsgapet att spä på motsättningar i samhället. Om man överför beräkningarna i professor Jan Ekbergs ESO-studie från 2009 till dagens siffror borde den årliga nettoomfördelningen från inrikes till utrikes födda och deras barn uppgå till mellan 55 och 73 miljarder kronor. Det är inte en obetydlig summa. Skulle vi bara få upp förvärvsfrekvensen hos de utrikes födda till 72 procent blir omfördelningen noll.

Ni får ursäkta denna sifferexercis. Det finns de som tycker att det är direkt olämpligt att redovisa statistik på det här sättet. Jag tror tvärtom att det är nödvändigt. De flesta av oss har inga problem att skilja på individer och siffror. Integrationsfrågan är heller ingen bagatell. Den griper in i en mängd andra samhällssektorer. Här är en siffra till: 38 procent av dem som är inskrivna vid arbetsförmedlingen är utrikes födda. Det är ingen orimlig tanke att det kan ha betydelse för hur man ska utforma insatserna.

Sveriges flyktingpolitik har baserats på vällovliga humanitära principer. De kan emellertid inte ses i isolering från hur väl vi lyckas integrera de människor som kommer hit. Flykting- och anhöriginvandrare – speciellt från Mellanöstern och Afrika – har haft svårt att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Forskningen visar tyvärr att dessa svårigheter även gäller många av andra generationens invandrare från dessa regioner.

Internationella studier listar ursprungsland som en av de viktigaste förklaringsvariablerna till hur lång tid invandrares inträde på arbetsmarknaden tar. Diskriminering är en förklaringsfaktor. Experiment har visat att människor med afrikanska eller arabiskklingande namn har svårare att bli kallade till arbetsintervju. Men kulturella barriärer spelar också roll. Språkkunskaper, informella koder eller kulturell kompetens har blivit allt viktigare på en tjänstedominerad arbetsmarknad.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen med höga ingångslöner och starkt anställningsskydd reser också ovanligt höga murar för nyanlända. Forskaren Andreas Bergh argumenterar i senaste numret av Ekonomisk Debatt (nr 4 2014) för att murarna måste sänkas. Det har han säkert rätt i. Dilemmat är att otryggare anställningsförhållanden och ökad lönespridning också riskerar att öka främlingsfientligheten.

Rättelse: I en tidigare version av ledarartikeln angavs den beräknade årliga nettoomfördelningen från inrikes födda till utrikes födda och deras barn till en för låg siffra. Den korrekta siffran ska vara 55–73 miljarder kronor. Felet berodde på att ett kvartalsmått för BNP användes i stället för helår.