Genom att länka till obduktionsbilderna av de mördade barnen i Arboga avslöjade Pirate Bay ihåligheten i sin egen ideologi.
Deras argument visade sig ligga på barnkammarnivå: alla får göra som de vill, ingen tar ansvar. Det är synd, eftersom det finns verkliga skäl att slå vakt om det fria flödet av information och kunskaper på nätet.
Modern teknik har skapat en intellektuell motsvarighet till gamla tiders allmänning. Men i båda fallen är förutsättningen att den sköts på rätt sätt för att man ska undvika slitage och missbruk .
Hur detta kan gå till beskriver Eva Hemmungs Wirtén, professor i arkivkunskap i Uppsala, i en briljant och ovanligt lekfull bok, "Terms of use. Negotiating the jungle of the intellectual commons" (University of Toronto Press).
Det har aldrig varit fritt fram, menar hon, att göra som man vill med gemensamma naturresurser, varken på medeltidens allmänningar eller bland naturfolk i regnskogen. Bruket har varit styrt av traditioner och kollektiv moral som föreskrivit tydliga regler: så här mycket ved får du plocka, vid den här tiden får du jaga.
Enligt Hemmungs Wirtén kommer det största hotet mot en ansvarsfull allemansrätt på nätet dock inte från anarkistiska fildelare utan från egendomsfundamentalister.
Att sympatisera med konstnärer och innovatörer som drabbas av fri fildelning är lätt. Men frågan är hur hårda metoder vi ska använda för att skydda upphovsrätten.
Att döma av den inflammerade debatten skulle man kunna tro att upphovsrätten håller på att urholkas. Så är det inte. I själva verket har det under de senaste decennierna skett en förstärkning av det som kallas intellektuell egendomsrätt.
Hemmungs Wirtén har ett talande exempel: Disneyfilmen baserad på Rudyard
Kiplings "Djungelboken". Med dagens upphovsrätt hade den varit omöjlig att göra 1967; då var skyddstiden efter upphovsmannens död 50 år, nu har den höjts till 70.
Och det blir än värre. En av de drivande krafterna bakom denna förlängning av skyddstiden var just Disney, som ville försäkra sig om ensamrätten på - Musse Pigg (som nu är skyddad fram till 2023).
Ironin är att Disney i hög grad lever på att utnyttja och omdana det gemensamma kulturarvet: folksagor, "Djungelboken", Nalle Puh. Inget fel i det - "Djungelboken" är med rätta en älskad film. Men att själv utnyttja en frihet och sedan hindra andra att utnyttja den är varken vackert eller klokt.
Man kan tycka att äganderätten till tecknade figurer är en trivial fråga. Men samma sak håller på att hända inom vetenskap, medicin och konst med negativa konsekvenser.
Tidigare var den dominerande uppfattningen att man kunde ta patent på uppfinningar men inte på upptäckter. Numera är det vanligt att upphovsrättsskydda sådant som tidigare ansågs tillhöra den vetenskapliga offentligheten, framför allt genetisk kunskap.
En konsekvens, enligt Hemmungs Wirtén, är att det sannolikt krävs samverkan mellan 34 olika patenthållare för att få fram en effektiv malariamedicin - något som skulle bromsa en sjukdom som dödar tre miljoner människor varje år.
Inhägnandet av kunskap som borde vara kollektiv drabbar också humaniora. Vetenskapliga historietidskrifter i USA har avböjt publicering av gamla brev på grund av rädsla för upphovsrättsdispyter.
Operan i Stockholm kan inte använda arbetsinspelningar av Birgit Nilssons första framträdande därför att man måste få tillstånd av alla medverkande, inklusive kören. KB:s bibliotekarier får inte göra kopior av svårtillgängliga noter som efterfrågas av musiker.
Detta innebär inte att vi ska skrota upphovsrätten och patentlagstiftningen. Att nyskapande skyddas är en rättvisefråga för upphovsmannen, ett nödvändigt ekonomiskt incitament för framtida skapande och bidrar ofta till att nya konstnärliga verk och vetenskapliga upptäckter offentliggörs och inte hålls hemliga.
Men i en värld där egenintressena är starka måste vi som medborgare värna den offentliga domänen, det område där vi kan lära av varandra och dela resurser. Disney tänker på sin vinst, artisterna på sin överlevnad och fildelarna på flödande tillgång till underhållning.
Men vem värnar om det gemensamma kulturarv och det fria utbyte av kunskaper som möjliggör både Disneyfilmer och
malariamedicin?