För inte så länge sedan skrevs tjocka böcker om att Republikanerna hade blivit den naturliga majoriteten i USA. Sedan Ronald Reagan värvade den konservativa delen av Demokraterna på 1980-talet pekade alla trender högerut, hävdade författarna. Bill Clinton var något slags undantag.
2006 och 2008 var det tvärtom. Demokraterna dominerade mellanårsvalet, Barack Obama seglade fram till presidentposten trots att han var svart. Vänsterskribenter visade att demografin dömde Republikanerna till evigt underläge.
Med drygt två veckor kvar till årets kongressval tyder allt på en republikansk storseger. Ändrar amerikaner ideologi lika ofta som andra människor byter underkläder?
– Mellanårsvalet handlar om kongressen, men brukar ändå bli mer av en folkomröstning om hur presidenten sköter sig. Demokraterna försöker göra det till ett val mellan partierna, men det misslyckades Republikanerna också med 2006, säger John Fortier, statsvetare på den konservativa tankesmedjan American Enterprise Institute.
Obamas förtroendesiffror är dåliga, men bättre än kongressens. För även om folk inte skyller finanskrisen på Barack Obama, så är det den kryckiga återhämtningen efter krisen som styr väljarnas sinnen. Efter två år anses Obama dels ha gjort för lite, för några jobb blir det inte, dels för mycket eftersom han låtit staten breda ut sig överallt.
Många amerikaner förknippar Obama med att staten räddar slarviga banker och skickar hundratals stimulansmiljarder ut i tomma intet. Plus med hans sjukförsäkringsreform, som få begriper men desto fler oroar sig för ska göra livet dyrare.
– Amerikanerna är rädda, arga och pessimistiska om framtiden, säger Thomas Mann på tankesmedjan Brookings Institution.
– Därför ser de inga positiva följder av de extraordinära åtgärder som presidenterna Bush och Obama vidtog för att undvika en världsekonomisk kollaps. En aggressiv opposition har misskrediterat de reformer som har genomförts. Inget regerande parti kan behålla sin popularitet i ett sådant läge.
President Obama var onekligen bättre på att sälja sig själv i valrörelsen 2008 än på att sälja sin politik. Men han om någon borde kunna tala vackert om hur bra politiken är, och det lämnade han länge åt sidan. Hittills har han heller inte presenterat början till en idé om hur det väldiga budgetunderskottet ska tacklas. Och han är svag för statliga lösningar, just det amerikanerna nu ratar.
– Det är lite paradoxalt, men när människor känner att ekonomin går dåligt vill de att staten ska göra mindre. Folk är mer generösa i goda tider, säger Karlyn Bowman, opinionsexpert på American Enterprise.
Republikanerna är å sin sida usla matematiker. De vill behålla alla skattesänkningar från Bushåren. De ska inte skära ned på pensioner, sjukförsäkringar eller försvaret – totalt 75 procent av den federala budgeten skyddas. Och de lovar ändå att radera ut underskottet, som de själva lät explodera under sin tid vid makten.
Störst fördel av missnöjet med ekonomin drar den högerpopulistiska Tea party-rörelsen, som vållat oreda i det republikanska partiet och avsatt åtskilliga av etablissemangets aspiranter. Vanliga republikaner glider åt höger för att inte stöta sig med rörelsen.
Att amerikaner är skeptiska till en stat som kväver individens frihet är i grunden sympatiskt. Problemet med Tea party-rörelsen är att den inte har en aning om ekonomiska fundament. Medlemmarna vägrar förstå var USA hade varit om finanssystemet hade kraschat.
– Man kunde tänka sig att Tea party-rörelsen driver Republikanerna så långt åt höger att de skrämmer väljare. Men det händer inte, med ett par undantag. För entusiasm är det som avgör ett mellanårsval, säger John Fortier.
Under en längre tid har polariseringen mellan de två stora partierna i USA ökat. Resultatet av mellanårsvalet lär bli en ännu större klyfta. Allt pekar på att Republikanerna tar över makten i åtminstone representanthuset.
Väljarna är missnöjda med hur politikerna hanterar ekonomin. Med valet den 2 november kan de se till att ingenting går att sköta. Inte bådar det gott för resten av världen.