Mindre än 24 timmar skilde beskeden att Portugal ber om ett finansiellt räddningspaket och att Europeiska centralbanken höjer räntan. Det första kom för sent, det andra för tidigt.

Socialistregeringen i Portugal har i månader sagt nej till att följa Grekland och Irland till euroakuten. När oppositionen fällde det senaste åtstramningspaketet utlöstes nyval den 5 juni. Skenande obligationsräntor och banker som vägrade köpa statspapper tvingade expeditionsministären att erkänna vad alla redan visste. Men nu ska de andra euroländerna alltså förhandla med ett Portugal i maktvakuum.

Portugal har varken ljugit om statsfinanserna (som Grekland) eller blåst upp en fastighetsbubbla (som Irland). Däremot har man i evigheter haft usel tillväxt.

Regeringarna, oavsett politisk färg, vågade aldrig ta itu med den hårt reglerade arbetsmarknaden, det svala företagsklimatet eller den övertunga offentliga sektorn. Lönerna sprang ifrån produktiviteten. Europaraplyet gav låg ränta men inga reformer.

Förra året använde regeringen en pensionsfond för att tricksa med budgetunderskottet, men missade målet ändå. Sparpaketen har blivit mer seriösa, men skuldberget bara växer. Sannolikt måste Portugals skulder så småningom skrivas ned, precis som Greklands. Annars tar man sig aldrig ur den onda spiralen av skulder, åtstramningar och krympande BNP.

Och inte får alltså Portugal någon hjälp av ECB. Torsdagens räntehöjning var den första sedan i juli 2008, men grundas mer på hur det går för Tyskland än Sydeuropa.

Inflationen i mars låg en bit över ECB:s 2-procentsmål, vilket kan ses som ett gott skäl att justera den superlåga ränta som gällt genom finanskrisen. Men förklaringen är ökade priser på olja, råvaror och livsmedel, som beror mer på Mellanöstern och efterfrågan från Asien än på Europa. Någon löneexplosion som tyder på höjda inflationsförväntningar har inte hörts av.

ECB:s obegränsade lånegarantier till banksektorn lever vidare, så krisen är alltså inte över. Centralbankirerna tyckte att det var dags att återställa ryktet som inflationens fiende nummer ett. De borde ha avvaktat, inte bara för Portugals skull.