Vi förstår inte vårt eget bästa. Och vi är inte intresserade av att dra in på onödiga utgifter. Därför måste vi numera – vare sig vi vill eller inte – energideklarera våra hus. Annars får vi böta.

Vi har på ledarsidan tidigare skrivit om denna lagstiftning (21/10 2008). Då var utgångspunkten att boende tvingas betala för en tjänst de inte vill ha. Men det finns en annan och viktigare. Det handlar om rätten till en privat sfär.

Energideklarationen är uppdelad i två delar. Den ena delen omfattar hårddata som ägare, fastighetsbeteckning, boyta och hur många kilowattimmar som går åt för att värma upp huset. Uppgifter som egentligen fastighetsägaren skulle kunna lämna själv, men där lagen säger att man måste anlita en ackrediterad och certifierad konsult för att mata in uppgifterna i Boverkets databas. Och betala konsultarvode.

Den andra delen, berättar Fredrik Graff från konsultföretaget Habistat, är att bistå kunderna med råd och rekommendationer om energisparande åtgärder. Ambitionsnivån kan säkert variera mellan olika firmor, men i många fall innebär det att man lämnar trapphus och gemensamhetsutrymmen och går in i människors privatbostäder. Ibland med en påslagen kamera för att fotografera inne i människors hem.

(Energideklarationerna för villor och småhus, till skillnad från flerfamiljshus, görs i samband med försäljning och då finns ju vanligtvis en period när mäklare och spekulanter ändå rör sig i huset.)

Man måste alltid väga tvingande lagstiftning och intrång i den privata sfären mot nyttan. I just det här fallet är vägningen lätt eftersom det är svårt att se någon nytta alls. Inga sanktionsmöjligheter är kopplade till uppgifterna. Den fastighetsägare som släpper ut ”för mycket”, vad nu än det är, kan fortsätta göra det. Men med de energipriser, de energiskatter och det klimat vi har i Sverige så finns det knappast en fastighetsägare som inte lyft på varje sten för att se om det går att få ned kostnaderna. Sällan har ett förmynderi varit så poänglöst.