Svenskar överskattar ofta sina kunskaper i engelska. Man behöver bara fästa blicken vid några slumpvis valda föremål i sitt hem för att påminnas om skillnaden mellan modersmål och främmande språk.
Men bedömd som just detta, alltså en förmåga att använda ett språk som inte är vårt eget, är vårt sätt att handskas med engelskan riktigt bra. Svenskar brukar hävda sig väl vid internationella jämförelser. Vi gör det återigen i Internationella språkstudien 2011, som offentliggjordes i veckan, där elever i årskurs 9 deltagit.
Resultatet säger dock mindre om skolundervisningen än vad liknande jämförelser i andra ämnen gör. I matematik till exempel har elever i olika länder samma förutsättningar. Kunskaperna i engelska däremot är i hög grad beroende av hur nära besläktat deras modersmål är med engelskan. Dessutom exponeras inte elever i alla länder lika mycket för engelska på fritiden.
På Internationella språkstudiens skala med 4 steg uppnår hela 66 procent av de svenska eleverna högsta nivån i förmågan att läsa engelska. Inte ens 6 procent av de franska eleverna når lika långt.
I Spanien och Portugal, som också tillhör det romanska språkområdet, når 17 respektive 15 procent upp i den högsta nivån. För Nederländerna och flamländska delen av Belgien, som har ett språkligt avstånd till engelskan som mer liknar Sveriges, är andelarna 38 respektive 62 procent.
Andelen som ligger på den lägsta nivån är i Sverige så liten att den knappt syns i diagrammen – mindre än 1,5 procent. Frankrikes motsvarande andel är hela 28 procent.
Hur man än betraktar resultatet är det glädjande att svenska elever har så goda kunskaper i engelska. Inget annat språk har tillnärmelsevis lika stor betydelse för människors förmåga att göra sig förstådda i internationella sammanhang. För oss som kommer från ett litet språkområde är det särskilt viktigt att via engelska få ett fönster mot världen.
Ur ett individuellt nyttoperspektiv är det för flertalet elever sannolikt rationellt att prioritera engelskan. Engelskan har nått en ställning där individen inte längre har något val: Kunskaper i engelska är ett måste. Det är också relativt enkelt att utveckla och vidmakthålla dem eftersom språket ständigt finns där, på arbetsplatserna såväl som i populärkulturen.
För att komma i kontakt med andra språk måste man själv göra ett aktivt val. Det är inte så svårt om man verkligen vill. Jämfört med för några decennier sedan är det i dag lätt att odla de mest skilda språkintressen. Via internet kan vi alla dagligen följa utländska radio- och tv-program. Nätbokhandlarna har dramatiskt vidgat det tillgängliga utbudet av utländsk litteratur.
Hindret är främst mentalt: Kunskaper i andra främmande språk än engelska är helt enkelt lågt värderade i dagens Sverige. Svenskar som går in för att bli duktiga på tyska, franska, italienska eller ryska väcker i dag minst lika mycket förundran som beundran: Varför gör de detta? Så märkligt!
Men även om inget annat främmande språk är lika användbart som engelskan är det en förlust för Sverige att kunskaperna i andra främmande språk är på nedgång. Den ensidiga orienteringen mot den anglosaxiska världen gör oss som kollektiv mer inskränkta. Vi får mindre att jämföra med och mindre träning i att se världen ur skilda perspektiv.