Ledare

Erik Helmerson: Allas ansvar är ingens

Programmet ”I lagens namn” i P1 tog under julhelgen upp brottsligheten i invandrartäta bostadsområden. Det handlar inte minst om de 55 platser i 22 städer som Polisen utpekat som områden där kriminella nätverk styr delar av lokalsamhället. Effekten är ökad brottslighet, gäng, hot mot vittnen och en rädsla eller oförmåga hos poliserna att sköta sitt jobb.

I programmet presenteras fakta från Brås nationella trygghetsundersökning 2014. Där framkommer att svenskar med invandrarbakgrund löper klart större risk att utsättas för brott än de med helsvensk bakgrund.

Det är ett massivt underbetyg för Sverige att vi släppt kontrollen över delar av samhället till brottslingar. Delvis har vi gjort det med goda intentioner. Vi har lyssnat på dem som anser att ­poliser är en del av någon sorts förtryckarapparat som i möjligaste mån ska hållas borta från problemhärdar och bara bjudas in med armbågen först när alla snälla metoder misslyckats minst två gånger.

Delvis har vi gjort det för att denna typ av brottslighet sällan drabbar de debatterande klasserna, offren tenderar att sakna Twitterföljare bland journalister och rings inte ofta in till ”Agenda”.

Och delvis tycks ansvarsfördelningen fortfarande besynnerligt oklar. I slutet av programmet intervjuas den förra justitieministern Beatrice Ask. Hon får frågan: ”Har du ett ansvar för att andra generationens invandrare ofta utsätts för brott?”

Svaret kommer blixtsnabbt, hörbarligen ur ryggmärgen: ”Vi har alla ett ansvar.”

Det är oroväckande. En rimligare respons hade varit: ”Ja, jag mer än kanske någon annan eftersom jag var justitieminister i åtta år. Åtta! Det är ju oceaner av tid!”

Men det som ses som allas ansvar tenderar att bli ingens.

Det är bra att både Ask och den nye inrikesministern, Anders Ygeman (S), lyfter fram integrationsfrågor som A och O för att lösa problemen – även om de båda på något märkligt sätt samtidigt lyckas inta ståndpunkten att brottsligheten i de invandrartäta områdena absolut inte har med integration att göra.

Men om jobb, svenskkunskaper och vettiga boendeförhållanden är den långsiktiga behandlingen så är fler poliser på plats, och fler lagförda brottslingar, akutmedicinen. 55 högriskområden måste bli noll. Alla har rätt till trygghet där de bor.