Ledare

Brottslingen är alltid en individ

Kvinnan i luren på måndagens ”Ring P1” vill att uppgifter om de skyldiga i bland annat Köln ska upp till ytan: ”Oavsett vilken grupp som begår de här övergreppen.”

Hon har helt rätt i sak. Både händelserna i Köln och Kungsträdgården visar hur viktigt det är att polis och medier berättar vad som hänt.

Medierna har som riktlinje de etiska regler som slår fast att man inte ska framhäva personers ”etniska ursprung, kön, nationalitet ... om det saknar betydelse i sammanhanget”. Samma princip borde styra polisen – är en uppgift sann och relevant ska den fram.

Det är oerhört illa om polisen dels förtiger att storskaliga övergrepp ägt rum, dels motiverar det med att man inte vill gynna SD eller främlingsfientliga krafter. Polisen är en myndighet.

Här kan invändas att polisen får kritik, bland annat via medierna, när man pekar ut gärningsmäns etnicitet. Så kan det vara – men av andra debattörer kan man få medhåll, diskussion är inte farlig och lite snålblåst får man nog tåla om man är beslutsfattare i kåren.

Tillbaka till kvinnan som ringde P1. Hennes ordval var intressant. ”Oavsett vilken grupp som begår...” Men även om brott kan begås i grupp begår grupper (i bemärkelsen mörkhyade, män, rödhåriga) i sig inga brott. Gärningsmannen är alltid en individ.

Bristen på personligt ansvarsutkrävande är ett pris vi betalar för samtidens besatthet av grupper, av kollektiv. Efteranalysen om Köln och Kungsträdgården handlar till 80 procent om vilken grupp som ligger bakom – är det mörkhyade, flyktingar, muslimer, män?

Det är bland annat därför poliser och medier ibland tvekar med att peka ut etnicitet. Vi vet hur gärna många vill göra det enkla logiska felslutet ”alla brottslingar var mörkhyade, alltså är alla mörkhyade brottslingar”.

Det talas om att man glömmer brottsofferperspektivet – de utsatta kvinnorna – och det är sant. Men lika mycket glöms gärningsmannaperspektivet. De enskilda brottslingarnas ansvar. Det är du som individ som i varje stund fattar beslutet om du ska följa lagen eller bryta mot den. Din kultur, religion, etnicitet eller könstillhörighet är aldrig en ursäkt. Det kan vara en delförklaring – men du är knappast en automat vars bakgrund tvingar dig att stoppa handen innanför någons byxor.

Om man hela tiden ältar grupper är det lätt att det går från just förklaring till just ursäkt. ”Min religion fick mig att göra det. Det var inte jag, det var mitt onda genus.”