Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Erik Helmerson: För cynikern är den gode ond

Gör så gott de kan. Medborgarplatsen 6/9 2015.
Gör så gott de kan. Medborgarplatsen 6/9 2015. Foto: Magnus Liljegren/All Over Press

Det säger mycket om vår tid att allt fler använder ”god” och ”godhet” som skällsord.

Jag söker på ”godhet” på Twitter. ”Står inte ut med all propaganda och konstgjord godhet. Jag kräks”, skriver en person. Apropå en man som springer maraton och samlar in pengar till flyktingar konstaterar en twittrare: ”Det är verkligen ett battlefield i godhet där ute nu.”

En tredje tycks citera den aktuella bloggare som kallar sig Julia Caesar: ”Etablissemanget upplever sin godhet likt tondöva upplever sin skönsång.”

Medan allt fler flyktingar söker sig till Europa och Sverige står det tydligt att ”god” och ”godhet” blivit skällsord. I flyktingfientliga sammanhang skrivs de, så känns det åtminstone, med en hörbar fnysning, ett kallt leende: Titta på dessa människor som manifesterar för öppenhet och uppmanar andra att engagera sig, de tycker sig vara så goda och rättfärdiga, men...

Just detta ”men” är det centrala. Det finns en implicit fortsättning som inte behöver skrivas ut. Både skribenten och mottagaren vet vad som avses.

Läs mer: Kristofer Ahlström: Låt inte cynismen kväva folkrörelsen mot rasism

”God” får här bli synonym till ”självgod, hycklande, skenhelig”. Det skapas en bild av hur till exempel Namn Namnsdotter, som medverkar i DN:s kampanj #jagdelar i helgen, inte lever som hon lär. Först, antas det, undertecknar hon, demonstrerar, Facebookdelar och trumpetar ut hur generös hon är. Sedan går hon hem till sitt etniskt rensade Söder, låser dörren om sig och sina vita vänner och lever helt annorlunda än det predikade.

Och vet ni: Ett sådant beteende kan visst vara provocerande. Det vore mycket riktigt hyckleri. Men de som skriver så, de som fnyser om den ”goda” Namnsdotter, måste ju kunna belägga att just hon är denna hycklare.

Och sällan vet de något alls om Namn Namnsdotter. Inte var hon bor, vilka hon umgås med, hur mycket av sin fritid och lön hon skänker till andra, mindre lyckligt lottade. Så länge de inte har en aning om detta är det fåfängt att slå mynt av Namn Namnsdotters skenhelighet.

Peka gärna ut bigotteri och falskspel. Men inte utan ordentliga belägg.

Visst kan det i dag finnas en tendens att nöja sig med symbolhandlingar. ”Titta, jag förändrar min profilbild på Facebook, nu jävlar bävar denna världens homofober och diktatorer!” Men att underteckna upprop, samla in pengar och manifestera i ösregn är mer än symbolhandlingar.

”Det är lätt att vara god när man...” sägs det med samma raljanta fnysning, men det kan tvärtom vara ganska svårt. Godhet har ofta setts som småtöntigt, lite mjäkkristet eller såssigt. ”Snälla killar får inte kyssa vackra flickor” hette det i en populär slogan från en mer sexistisk tid och goda människor brukar väl i det allmänna medvetandet inte heller få kyssa så många alls utom varandra och Dalai lama.

Vad som däremot är lätt är att vara cynisk och förhärdad. Ett hånleende kräver minimal ansträngning.

En sak som bekymrar mig är när fnysandet om ”godhet” sprider sig utanför Avpixlat- och SD-sfärerna. Widar Andersson på Folkbladet är en ofta vettig röst som gärna anmäler avvikande åsikt i olika migrationsrelaterade frågor. Vilket behövs, konsensuskulturer kan ofta bli osunda.

Men i en bloggpost i helgen, lämpligt rubricerad ”Alla dessa goda kändisar” fnyser han om ”det obligatoriska kändisupproret”. ”100 kändisar vill gärna vara med på bild och tala om hur fina och goda de är”, skriver han om #jagdelar-kampanjen. Det är en rätt allvarlig anklagelse. Egentligen struntar, antyder Andersson, John Guidetti, Kajsa Bergqvist och Laleh i flyktingarna. De är bara där för att visa upp sin (falska) godhet.

Men om detta vet Widar Andersson med förlov sagt ingenting. Han bara utgår från att andra är cyniska och egenkära. Ett rätt orättvist antagande.

Den miljöpartistiska Twitterprofilen Josefin Utas skrev en gång det mycket kloka att det inte finns några troll, det finns bara människor. Jag tror sannerligen inte på uppdelningen av människor som antingen onda eller goda. Det går utmärkt att vara starkt kritisk till Sveriges generösa flykting­politik utan att vara det minsta ”ond”.

Däremot är det farligt när för många slutar att ens försöka vara goda, och skrattar och pekar finger åt dem som ändå framhärdar. Vad har vi då kvar? Vilken framtid erbjuds oss då? Den cyniska, bittra, egoistiska – ja, verkligt självgoda.

En människa som försöker vara så god som möjligt har inte mycket att skämmas för. Den som hånar och fnyser får gärna ställa sig frågan om det finns för mycket eller för lite godhet i världen i dag.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.