Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Kanske får terrordåden motsatt verkan

Foto: Isabel Infantes/AFP

I stället för att skapa ömsesidig misstro och rädsla kan terrordåden påminna om att människor i grund och botten är ganska lika. Extremisterna har samma mål, offren blöder på samma sätt.

Efter terrordådet i norra London natten till måndagen blir det åter tydligt vilka som är "vi" och vilka som är "de".

De muslimer som mejades ner av en skåpbil på trottoaren nära moskén vid Finsbury Park har givetvis ingenting, förutom i vid bemärkelse den religiösa tron, gemensamt med de jihadister som dödade oskyldiga i London och Manchester i våras. Däremot har de oerhört mycket gemensamt med offren.

Den som letar efter likheter bör också se till gärningsmännen. Både jihadisterna och de våldsbenägna muslimhatarna försöker med terror och våld som redskap slå sönder det samhälle där människor kan och vill leva i fred sida vid sida trots sina eventuella olikheter.

Det har sagts många gånger förr men förtjänar att upprepas. Den jihadistiska terrorn har som syfte att piska upp ett muslimhat i väst. När någon "slår tillbaka" eller svaret blir ökad intolerans jublar IS och deras vänner. Deras mål är ju just att få västliga regimer att reagera med sådan repression att muslimerna radikaliseras och söker sig till de våldsamma terrorgrupperna.

Hur vet vi det? För att de själva säger så, i sin propaganda.

När våldet, som nu i London, slår mot helt oskyldiga muslimer är inte bara tillvägagångssättet nära nog identiskt med tidigare, jihadistiska attacker. Det ligger nära till hands att anta att även motivet är besläktat. De som gjort sig skyldiga till terrorattacker mot muslimer i väst tror inte heller på fredlig samexistens. De vill så splittring, skräck och hat. De längtar ofta tillbaka till en tänkt forntid av renlärighet och auktoritetsdyrkan.

Det moderna, urbana samhället där människor lever som de vill, tror på vem de vill och älskar den de vill ser de som avskyvärt och dekadent.

Givetvis motverkar vi terroristernas syften om vi fortsätter att leva våra liv som förut och inte anpassar oss till deras agenda. Kärleksmanifestationer och stödgalor stoppar inga terrordåd, heter det – men om inte annat retar de förmodligen gallfeber på de mörkermän som vill se hat i stället för kärlek, motsättningar i stället för musik.

Måndagsnattens attack inträffade nästan exakt ett år efter att den brittiska Labourpolitikern Jo Cox knivhöggs och sköts till döds i West Yorkshire. Hennes mördare var en högerextrem man. I Sverige väcktes nyligen åtal mot tre män för bland annat mordförsök. De hade placerat ut tre bomber mot politiska motståndare och asylsökande. Samtliga misstänkta har haft kopplingar till nazistiska Nordiska motståndsrörelsen.

Det moderna, urbana samhället där människor lever som de vill, tror på vem de vill och älskar den de vill ser de som avskyvärt och dekadent.

Det borde vara en självklarhet att vi reagerar lika starkt på högerextremt våld som på vänsterextremt eller jihadistiskt. Och nog tycks det som att samhället i stort blivit bättre på att kalla terror för terror, att inte gå till storms mot det ena och bortförklara det andra. Londonpolisen beslöt snabbt att behandla skåpbilsattacken som terrorism, Storbritanniens premiärminister Theresa May kallade den "på alla sätt lika motbjudande" som tidigare terrordåd.

Kanske får dåd som de i Manchester och London ändå motsatt verkan till vad gärningsmännen avsett. I stället för att skapa ömsesidig misstro och rädsla kanske de påminner om att människor i grund och botten är ganska lika. Att det är ofantligt mycket mer som förenar alla vanliga, fredliga invånare i London, Stockholm, Paris och New York än som skiljer dem.

Och att det i själva verket är de få, hatiska gärningsmännen med sina bomber, knivar och skåpbilar, sin propaganda och sitt förakt, som är "de andra".

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.