Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Netflix hyllning till Nordkorea

När Nordkorea säger sig ha sprängt en vätebomb är nyhetsuppläsaren i Pyongyang-tv nära att kvävas av sin egen upphetsning. Omvärlden protesterar, Sydkorea försätter militären i högsta beredskap, FN ropar sanktioner, USA är bekymrat och Kina uppges rasa.

Allt är med andra ord som vanligt i och omkring världens värsta stat, med systematiska och väldokumenterade brott mot mänskliga rättigheter, fullständig diktatur, svält, religiöst förtryck, massavrättningar och fångläger.

På Netflix finns just nu en dokumentär om Nordkorea, ”The propaganda game” från 2015. Regissör är spanjoren Alvaro Longoria som ”alltid varit intresserad av kommunistiska länder”.

”Ingenting är svart eller vitt”, säger han. ”Nordkorea, som alla andra världsfrågor, är grått.”

Han låter sig guidas i landet av en annan spanjor, Alejandro Cao de Benos, som turnerat genom alla Spaniens kommunistpartier, tydligen funnit dessa för vettiga men slutligen hittat hem hos Kim Jong-Un. Han är nu en sorts goodwillambassadör för regimen och delar Nordkoreas häpnadsväckande framsteg med världen.

Cao de Benos avslöjas inte förrän han berättar för några nordkoreaner om hur älskad och beundrad Kim Jong-Un är i väst. Då inser man att allt hans tidigare tal bara varit mull och dynga.

”Men var finns fånglägren?” undrar regissör Longoria? ”Var finns de svarta marknaderna? Jag ser i alla fall inga!” Och jag tänker att man hade kunnat göra exakt samma film om Hitlers Tyskland eller Stalins Sovjet, man bara knallar storögt runt med sin kamera och filmar vad som visas framför linsen.

Visst, de kritiska rösterna finns också där. I slutscenen ser vi en avhoppare, Yeonmi Park, med tårar berätta om den fasaväckande situationen i Nordkorea. Men så zoomas bilden av henne ut och blir till en vägg av tv-apparater som alla visar olika bilder från landet.

Longorias budskap: Wooo, det finns ingen sanning, bara olika versioner. Vi är alla bara brickor i ett cyniskt spel.

Därigenom säger ”The propaganda game” mycket lite om Nordkorea, men desto mer om de västliga demokratierna. Vi har så svårt att se vårt eget system som överlägset något annat. Vladimir Putins propaganda har blivit mästerlig på att utnyttja det där, till och med när Ryssland krigar i Ukraina frågar sig europeiska debattörer bekymrat vilken västlig makt som är mest medskyldig till angreppet.

Om allt är gråzoner slipper vi ta tydlig ställning. Vad skönt.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.