Ledare

Överdrivet rykte om mediernas död

När propagandakriget på nätet eskalerar har de traditionella medierna framtiden för sig, skriver Erik Helmerson.

Den 13-åriga tyska flickan Lisa, med ryska rötter, påstods ha blivit våldtagen av en grupp migranter. Fallet fick stor uppmärksamhet inte minst i ryska medier som blåste upp en stark opinion. Diplomatiska protester följde, bland annat av den ryske utrikesministern, liksom demonstrationer av både ryssar i Tyskland och högerextremister.

Men som de flesta nu vet var sanningen en annan. Lisa hade rymt hemifrån och tillbringat natten hos sin pojkvän. En helt vanlig tonårskris resulterade i diplomatiska incidenter och propagandabombardemang. Varför? Bland annat för att förbundskansler Merkel varit en solid motståndare till president Putins krig i Ukraina. Faller hon riskerar EU:s fasthet att luckras upp.

Målet med Kremls hybridkrigföring är bland annat att söndra och härska – destabilisera rivalerna. Det görs med historier om flyktingkaos, skräckbilder av EU, utmålandet av Europa som dekadent – och Ryssland som starkt. Här går Kreml hand i hand med högerextrema krafter.

Slagfältet är ofta internet och vapnet förtroende. Traditionella samhällsinstitutioner utsätts för krypskytte. ”Det finns ingen sanning”, är huvudbudskapet. Kreml kan pumpa ut tre versioner av en händelse. Att de är motstridiga är en del av poängen – det finns ju som sagt ingen sanning, eller hur?

På onsdagen höll Folk och försvar ett seminarium om propaganda- och hybridkrig. Bakgrunden är att Sverige år 2008, när vi ännu trodde på den eviga freden, lade ned det psykologiska försvaret. Nu har vi börjat rusta upp det igen, men senkommet och trevande.

Denna gång måste vi bygga upp en beredskap som inte bara anpassar sig efter dagens hot, och därför läggs ned om dagens hot försvinner, utan som är både flexibel och beständig.

Den kanske viktigaste förutsättningen för att demokratier ska kunna stå emot propagandaangrepp är att deras medborgare har förtroende för institutioner som myndigheter och medier.

I alternativmedierna förmedlas bilden av att ”mörkande” lett till att förtroendet för bjässar som DN, SVT och SR har rasat och människor alltmer söker sig till diverse nätsajter. Så är det inte. Sifos förtroendebarometer 2015 visar att SR och SVT ligger etta respektive trea i svenskarnas förtroendetopp. Även morgontidningarna ligger väl till.

När propagandakriget eskalerar söker sig människor till professionella, seriösa källor som de kan lita på. Om de traditionella medierna sköter sina kort väl har de framtiden för sig.