Ledare

Rätt att nobba nyval

Det enda parti vars väljare nu vill gå till valurnorna är SD. Alliansen kan däremot sitta i båten, skriver Erik Helmerson.

En majoritet av väljarna, eller 60 procent, vill inte gå till valurnorna före 2018. Det visar den Novusmätning som presenterades i Ekot på torsdagen. Inte ens bland moderater finns längre en övervikt för nyval (eller extra val som är den korrekta termen).

Väljarna har alltså begripit det fundamentala som en del allianspolitiker, kanske framför allt Moderaternas Finn Bengtsson-falang, missat. Ytterst få goda ting skulle komma av ett extra val.

För det första talar allt för att grundläget i riksdagen inte skulle förändras. Vi skulle fortfarande ha tre block. Oavsett vilken av de två traditionella konstellationerna som blev störst skulle SD behålla sin vågmästarposition.

För det andra: Sverige har val efter ett schema som är ristat i själva urberget. Detta har med den gemensamma valdagen att göra. S har alltid fruktat att om valdagarna för riksdag, kommun och landsting skildes åt skulle färre av deras kärnväljare rösta och partiet förlora makten.

Nästa ordinarie val är alltså år 2018, oavsett vad. Anta att vi gör en maximal ansträngning, får till extra valet på rekordtid och springer och röstar i maj – då har den nyvalda regeringen drygt två år på sig att sätta sin prägel på landet, sedan är det dags igen.

Det enda parti vars väljare nu vill gå till valurnorna är SD. Det är inte konstigt alls. Partiet krymper i mätningarna. Det kaos som man i dag lever på skulle förmodligen befästas i ett snarkommet extra val.

Alliansen kan sitta i båten. Partierna har funnit nya positioner i den för väljarna så viktiga migrations- och integrationsfrågan och kan fortsätta att finkalibrera sin politik i två år till. Under tiden måste Stefan Löfven både hålla en rät kurs för sin egen läckande regeringsskuta och se till att alltmer missnöjda miljöpartister inte gör myteri.

På senare tid har optimistiska socialdemokrater satt sitt hopp till en gryende klassisk höger-vänsterkonflikt om sänkta ingångslöner för nyanlända. Men här har S ett trumfkort bara om de lyckas presentera en egen, trovärdig och konkret idé om hur fler flyktingar ska få jobb. Hittills har det varit tyst, bortsett från en synnerligen optimistisk och abstrakt tro på utbildning.