Signerat

Säg emot i stället för att tysta ner

På onsdagen deltog först Avpixlats chefredaktör Mats Dagerlind i en debatt i Sveriges Radios ”Studio ett”. Därefter munhöggs Liberalernas Roger Haddad med SD:aren Kent Ekeroth i ”Aktuellt” om terrorhotet mot Sverige.

Det var alltså, inom parentes sagt, en mörk dag för dem som anklagar medierna för mörkning.

Men diskussionen kring inslagen kom till stor del inte att handla om sakfrågorna.

När ”Studio ett” frågade vad som sades i sociala medier konstaterade ansvarig redaktör lite sorgset: ”Det mesta som har kommit fram är huruvida den här debatten bör existera eller inte.” Med andra ord: Avpixlat och Ekeroth står för värderingar så vidriga att de inte alls ska släppas fram.

Detta har jag svårt att förstå. Varför skulle jag kräva att public service bara ger plats åt åsikter jag själv kan relatera till? Mitt motstånd mot en politiker som Ekeroth försvagas inte av att jag ser honom, tvärtom.

Nyss deltog en försvarare av Kubas diktatur i samma ”Studio ett”. Jag avskydde hans åsikter men skulle aldrig drömma om att vilja censurera dem.

Men det är som att de senaste årens diskussion om ”trygga rum” – tanken att man ska slippa ta del av ”obehagliga” åsikter – spritt sig från studentgrupper till debatten i stort. I stället för att debattera med våra motståndare kräver vi att de ska tystas. Och detta i demokratins namn, vilket gör det än mer svårbegripligt.