Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Utvisa sexbrottslingarna

Sextrakasserier beror både på mansroller och kulturella skillnader, skriver Erik Helmerson.

Vidriga saker sker på äventyrsbadet Aqua Nova i Borlänge. Lokala medier rapporterar om en stor ökning av anmälda sexbrott. Både ordförande och vd för badet pekar ut ”utlandsfödda”, i synnerhet från asylboenden i området, som gärningsmän.

Nyheten kan läggas till attackerna mot kvinnor i Köln och Kungsträdgården, rapporter från andra badhus som i Jönköping och Malmö och berättelser om hur danska nattklubbsbesökare i flera städer har trakasserats av asylsökande.

Uppgifter som dessa tjänar politiska syften och har en tendens att få vingar. Men de måste, som alla obekräftade, kontroversiella historier, behandlas med försiktighet. Det är ofta svårt att veta exakt vad som hänt. Poliser kan ge en version och sedan backa från den. Vittnen är sällan samstämmiga.

Medierna anklagas gärna för att ”mörka” när de agerar som de ska, det vill säga avvaktar med att peka ut en skyldig tills denne fällts i domstol. Andra tycker att samma medier är alldeles för snabba med att springa åt samma håll, sprida obekräftade rykten och peka ut oskyldiga.

I denna upphetsade tid står två extrema uppfattningar mot varandra. För att husera på olika sidor är de förvånansvärt överens. Båda söker kollektiva förklaringar: Antingen beror det på att förövarna är utländska eller att de är män. Båda anser också, fascinerande nog, att det är förkastligt att utdöma kollektiv skuld: ”Hur kan ni generalisera om alla mörkhåriga?” ”Men ni då, om alla män?”

 

Naturligtvis finns problem i mansrollen. Naturligtvis präglas människor också av sin kultur.

 

Ett av de mest meningslösa argumenten är ”etniska svenskar begår också sexbrott”. Det kan ingen vettig människa ha förnekat. Frågan är om situationen förvärrats av den ökande flyktinginvandringen, i så fall hur mycket och vad man ska göra åt det. Krävs särskilda åtgärder, i så fall vilka?

På finska tv-bolaget Yles sajt resonerar den irakiske asylsökanden Munther al Assaf kring flyktingar och sextrakasserier: ”Jag tror att de tänker att ’okej, de här kvinnorna är öppna och får prata med mig’, och sen är de dumma och det går för långt. De inser inte att det bara handlar om kulturskillnader.”

Han säger också att han inte var överraskad över händelserna i Köln: ”Alla asylsökande är inte bra personer eller helgon ... På nyårsafton var många dumma människor ute och många var fulla. Kombinationen av dumma människor och sprit leder sällan till något bra.”

Kanske kunde vi enas om att båda förklaringarna ofta är giltiga. Och att de kan vara det samtidigt.

Naturligtvis finns problem i mansrollen generellt. Naturligtvis präglas människor också av den kultur där de vuxit upp. Men de allra flesta män, och de allra flesta människor från kulturer med sämre kvinnosyn än den nordeuropeiska, begår aldrig brott. Några gör det dock. Vi borde koncentrera oss på vad som förenar just dem, och på hur de kan stoppas.

Det tycks som att Aqua Nova i Borlänge hanterat situationen på ett bra sätt. Ledningen har informerat om vad som hänt och vidtagit proportionerliga, konkreta motåtgärder. Alla händelser polisanmäls. Vuxna måste ha ansvar för varje grupp av barn. De boende på Migrationsverkets anläggningar ska informeras om vilka regler som gäller.

Det är väl en utmärkt lösning. Arbeta preventivt, till exempel med information, öka säkerheten generellt och peka inte ut oskyldiga för vad andra gjort som råkar tillhöra samma ”grupp”.

Slutligen: Om en asylsökande begår allvarliga brott, sexuella eller andra, borde han naturligtvis inte kunna räkna med att få stanna i Sverige. Vi har mer än nog av egna, svenska brottslingar.