Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Erik Helmerson: Vill se motstånd – möts av förakt

Förtjänar allt stöd.
Förtjänar allt stöd. Foto: Seivan Salim AP

Jenny Nordberg efterlyser större engagemang mot IS krig mot kvinnorna. För detta hånas hon av ”feminister”.

Varför är så många feminister tysta om dagens största kollektiva brott mot kvinnor – Islamiska statens övergrepp i ”kalifatet”?

Frågan ställdes av SvD:s Jenny Nordberg och blev en av helgens stora snackisar i sociala medier. Men diskussionen gällde inte överdrivet ofta vad man som feminist kan och bör göra för att motverka IS. I stället möttes Nordberg av ilska och raljans från inte minst väletablerade vänsterdebattörer.

Som ”storartad humor” beskrevs hennes text av Aftonbladets Fredrik Virtanen. ”Pladdra om Fi”, kallade samma tidnings Daniel Swedin hennes artikelmetod.

Jonna Sima på Arbetet blev ”på dåligt humör av att folk får såna slappheter tryckta” medan Gustav Almestad, Politism, hoppar över finliret och slår fast att Jenny Nordberg är ”riksidiot”.

Sedan har vi förstås hela floden av mindre namnkunniga hatare som får myrkrypningar, talar om att texten är så dum att de önskar att de var blinda och menar att Nordberg fått råd av ”SD-troll”.

Ytterst få bemöter Jenny Nordberg i sak – Swedin är dock en av dem. Ännu svårare är det att få syn på någon form av självkritik. Jag har inte hittat en enda feminist – säkert finns de – som efter artikeln ställt sig frågan ”Ja, gör vi tillräckligt? Om inte – vad kan vi göra bättre?”.

Jag tycker som Jenny Nordberg att det är märkligt. Den moderna historiens kanske värsta brott pågår inför våra ögon. Vi engagerar oss för dåligt. Inte minst gäller detta de av oss som kallar oss feminister.

Så vad beror det på? Låt mig ge några teorier.

Att kritisera IS kan ge det felaktiga intrycket att man tycker att situationen är tillfredställande i Sverige. Och att Sverige och väst är bättre än andra.

Denna inställning är udda. Det är faktiskt ganska bra i Sverige. För detta kan vi bland annat tacka 100 år av kvinnokamp. Vill vi se samma situation i Mellanöstern är den bästa metoden att stödja feminismen där och med kraft fördöma de patriarkala förtryckarna som, ja, är mycket värre än här.

Man vill till varje pris inte hamna på samma sida som SD.

Det är möjligt att Jenny Nordberg ”inte insåg vilken fåra texten hamnade i”, skrev Po Tidholm på Twitter. Med andra ord kanske hon hade lite rätt, men det spelade ingen roll eftersom SD:are och andra obehagliga människor därigenom fick vatten på sin kvarn.

Jag har så svårt att förstå varför man ska tiga om sin övertygelse, vilket i det här fallet innebär att inte protestera mot sexslaveri och kvinnoförtryck, bara för att man riskerar medhåll av folk man inte gillar. Drar man detta till sin spets kan sannerligen inte många åsikter uttryckas.

Man vill inte stigmatisera ”grupper”.

De som anför detta argument är själva så fastmurade i grupptänket att de tror att ingen kan skilja ”muslimer i allmänhet” från fanatiker som IS.

Här får de dock, måste i rättvisans namn tilläggas, god hjälp av alla islamhatare som inget älskar högre än att kleta fast IS ideologi på vanliga muslimer. Men det är en klen ursäkt för att titta bort i tystnad.

Fenomenet IS stämmer inte med ens världsbild.

En inte ringa mängd människor på vänsterkanten anser att alla världens problem orsakas av en strikt skuldorganisation där man i toppen alltid hittar en manlig ärkevit kapitalist. Just detta är svårt att urskilja i fallet IS, även om många gör sitt bästa och försöker.

Jenny Nordberg har aldrig påstått att alla feminister struntar i IS. Däremot tycks hon bekymrad över proportionerna. Hur kan så vidriga brott inte mötas av en massiv våg av avsky, ett batteri av föreslagna motåtgärder?

Det finns en förklaring till. Precis som under andra världskriget är det inte alltid lätt att mobilisera tillräcklig ilska inför ett pågående skede. Som människor vill vi gärna ha facit. Vi är dessutom önsketänkande varelser, vi är lite skeptiska, vi tänker ”så illa kan det väl inte vara”.

Men det kan det förstås. New York Times publicerade nyligen en lång text om hur IS skapat en ”detaljerad byråkrati” för att administrera sitt växande system av sexslaveri. Artikeln säger allt om vilket samhälle IS vill se i sitt kalifat, och hur det drabbar framför allt kvinnorna.

Den iskalla administrationen av övergreppen är bara en aspekt hos IS som för tankarna till nazismen. En annan är att historien kan komma att döma vår tystnad hårt. Det kan även de som mot alla odds lyckas överleva övergreppen, tortyren, våldtäkterna, krigsbrotten.

Det är svårt att se hur någon för den feministiska kampen framåt genom att offentligt hånflina åt debattörer som Jenny Nordberg.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.