Djurgården en morgon i oktober när löven är gula och himlen i öster rosa känns valrörelsen och valkvällen mycket avslägsna. Har han, valets förlorare, fått något avstånd till det, undrar jag medan jag skyndar på stegen mot
Nedre Manilla. Men väl där känner jag politikens hetluft blåsa lika stark som för ett år sedan. Till Göran Perssons bokpresentation har alla redaktioner sänt folk, det är trängre än när han som statsminister skulle presentera sitt senaste statsrådsfynd.
Sedan kommer han: skinande av belåtenhet, iklädd välskuren och igenknäppt mörk kostym, skjorta och slips. Målande berättar författare Persson om hur han arbetat: varje dag har han börjat tidigt ute på Torp med att skriva - för hand - efter en strikt uppgjord plan. Den 1 augusti var han färdig, trots sin inneboende lättja. Det där att han skulle vara lat säger han för att kokettera, vi vet ju alla hur mycket han jobbat under de tolv åren som först finans-, sedan statsminister.
Ju längre bokpresentationen fortskrider, desto tydligare förnims just draget av koketteri, av att vilja men inte vilja tala rent ut. Visst älskar Göran Persson politik, "den högsta formen av intellektuell verksamhet" som han säger, men nu ska hans aktiva roll på sin höjd vara som medlem i Malmköpings socialdemokratiska förening.
Strax därpå är han inne i en utläggning om regeringsbildning efter nästa val. Redan förra året stod det klart att det inte skulle ha gått att fortsätta det rödgröna samarbetet som tidigare. Koalition lär om än motvilligt bli lösningen i framtiden. Fast, erinrade Persson, det beror på valutslaget hur en sådan kan se ut.
Valnederlaget då? Kanske hade han förhastat sig, när han avgick på valnatten. I vart fall hade han väntat sig att några fler skulle följa. Alldeles ensam om ansvaret för valrörelsen var han inte, slog Göran Persson fast.
"Min väg, mina val" heter boken. Titeln är öppen: Vart leder vägen, vilka ytterligare val kommer han att göra?
Jag lämnade presskonferensen i en stark känsla av att vägen åter leder mot politiken. Göran Persson hör hemma i den lilla exklusiva grupp av framträdande politiker som både vill och kan komma igen, en Bill Clintons eller Carl Bildts like.