Regeringens röda ben ställer till det. Avhopp och ultimatum av för utomstående svårförståeligt slag blot-
tar oron inom vänsterpar-
tiet.
I går visade DN:s rundringning till vänsterpartiets riksdagsledamöter att många inte ämnar ställa upp till omval nästa år. De flesta tillhör de så kallade förnyarna och känner sig inte hemma med den utveckling partiet slagit in på under Lars Ohlys ledning. Sannolikt inser en och annan också att de därför har små chanser att bli nominerade.
Det parti som formades under Gudrun Schymans ledning finns inte mer. Och därför bör socialdemokraterna bryta sammarbetet med vänsterpartiet, skriver förre partisekreteraren Lars Stjernkvist tillsammans med partistyrelseledamoten Lena Micko och riksdagsman Billy Gustavsson i Svenska Dagbladet."Det måste finnas en gräns för intimiteten med kommunister. I riksdagen och i många kommuner är den gränsen passerad", avslutar de.
Lars Stjernkvist ser det i stället som naturligt att utveckla samarbetet med det gröna benet. Här är han för övrigt
på samma linje som partiordföranden.
En rödgrön allians efter tyskt mönster ter sig givetvis mer tilltalande än en fortsättning med ett parti som ideligen har svårt att sätta ned foten på rätt sida om strecket när det gäller demokrati. Men i svensk politik är marginalerna små och så länge socialdemokraternas ledare heter Göran Persson kommer stabilitet att vara det överordnade värdet.
Hittills har vänsterpartiets väljarstöd sådant det mäts i opinionsundersökningar inte påverkats nämnvärt, partiet ligger betryggande över fyraprocentsgränsen. Det kan förstås bero på att väljarna inte klarar av att följa alla turer mellan traditionalister och förnyare, mellan vägval vänster och kommunister.
Men det kan också bero på att valet ligger en bra bit fram i tiden, livskraften
hos Lars Ohlys kommunism mäts först nästa höst. Då vet vi också hur många
som är kvar i partistyrelse och riksdagsgrupp.