Signerat – Annika Ström Melin.
Det blev inget extra toppmöte i Bryssel i går och det var nog lika bra.
Angela Merkel ville inte komma och euroländernas ledare försöker för närvarande inte ens dölja att de har olika åsikter om hur valutasamarbetets akuta problem ska lösas.
Ännu ett toppmöte utan klara besked skulle antagligen bara förstärka intrycket av kris. Den tilltagande irritationen visar dessutom att problemet inte enbart handlar om valutan – utan är politiskt.
Därför borde EU:s högsta ledare lyssna på Giscard d’Estaing.
Frankrikes tidigare president är en högdragen elitist, men han imponerade som ordförande för unionens framtidskonvent i början av 2000-talet. Nu är han orolig för vad som händer i EU och tycker att det är dags att kalla in de folkvalda.
Inrätta en kongress för Europa, föreslår d’Estaing. Den skulle bestå av nationella parlamentariker från alla medlemsländer och Europaparlamentets ledamöter. Tillsammans skulle de sätta press på regeringarna och få dem att göra mer för att förhindra ett europeiskt sönderfall, hoppas han.
Med tanke på de populistiska vindar som drar över Europa är risken förstås att resultatet blir det motsatta. En paneuropeisk kongress skulle kunna förvandlas till en fest för EU-motståndarna. Men om unionen ska överleva på sikt krävs en bättre demokratisk förankring än i dag.
Alltför länge har EU framför allt varit ett samarbete mellan ländernas regeringar. Ministrarna och regeringscheferna åker till Bryssel för att förhandla och lösa gemensamma problem. Men var finns folket, de politiska diskussionerna och den fria press som granskar det som sker?
Demokratin i EU är alltför tyst. Europaparlamentet är för långt borta och de nationellt valda ledarna verkar helst vilja slippa prata om och försvara samarbetet på hemmaplan.
Därför handlar den nuvarande krisen inte enbart om euroländernas underskott – utan också om att många medborgare känner att det som händer i Bryssel inte gäller dem.