Miljöpartiets Carl Schlyter går i otakt. Han går i otakt med sitt parti, med väljarmajoriteten och ännu mer med den gröna gruppen i Europaparlamentet. En gång höll han hyfsat jämna steg såväl med sitt parti som med ungefär halva väljarkåren. Sedan dess har verkligheten förändrats. Det har inte Carl Schlyter.

I måndagens utfrågning i P 1 säger Carl Schlyter att han respekterar partiets beslut att slopa utträdeskravet ur EU, men att han själv inte ändrat uppfattning. Och eftersom frågan om medlemskap eller inte avgörs av riksdagen och inte i EU är detta i praktiken en icke-fråga. Det menade både Carl Schlyter själv och Aftonbladets Lotta Gröning som efteråt kommenterade utfrågningen. Men det är att anta en extremt kameral syn på mellanmänskliga reaktioner.

Det är klart att det spelar roll om en person som närvarar vid ett möte, runt ett bord eller vid en middagsbjudning börjar med att deklarera att han helst av allt skulle önska sig därifrån, att han ogillar sällskapet.

Den europeiska gröna grupp som Carl Schlyter verkar i är långt mer EU-positiv än Mijöpartiet traditionellt varit. Det betyder att Carl Schlyter av och till röstat emot sin partigrupp. Johan Hammarqvist, chefredaktör för Norra Skånes Tidningar som också inbjudits att kommentera, menade att Carl Schlyter var mer av en opinionsbildare än en parlamentariker. Så är det. Ensamseglare i Europaparlamentet kommer sällan långt.

Carl Schlyter pratar om att EU ska göra mindre. I nästa andetag om att EU ska göra mer och kunna fatta majoritetsbeslut. Det är ”rimligt”, menar Schlyter, att vi har ”demokratisk rätt att gå in i till exempel Spaniens koldioxidutsläpp”. Gå in i? Vad betyder det? Att Europaparlamentariker får åka runt och stänga igen spanska, svenska eller tyska industrier som de menar släpper ut för mycket koldioxid? För i så fall pratar vi verkligen om en brysselsk centralmakt.

Principlösheten blir uppenbar när Carl Schlyter, som vill att EU ska bestämma så lite som möjligt tvingas svara ja och nej på ett par kortfrågor. För si då blir både tevereklam för barn, färgmedel i läsk och godis samt partnerskap och enkönade äktenskap frågor som bör hanteras på EU-nivå.