Signerat - Hanne Kjöller.
Just som jag låtit mig förtjusas över den ökade bevakningen av EU-valet kommer besvikelserna slag i slag. I söndagens partiledardebatt berättade statsminister Fredrik Reinfeldt att programmet egentligen skulle ha handlat om EU-valet, men att Agendaredaktionen ändrat sig.
Tre veckor före Europavalet väljer SVT att, med undantag för några minuter på slutet, prata om det riksdagsval som ligger mer än ett år framåt i tiden. Och det är knappast för att det i Europaparlamentsvalet saknas frågor som berör svenskarnas vardag. Här ett axplock: det franska förslaget att porta vissa individer från internet, ett direktiv som riskerar att förändra nuvarande svenska regler för föräldraledighet samt möjligheten för den som fastnat i en vårdkö att söka snabbare hjälp i annat EU-land utan att först behöva fråga Försäkringskassan om lov.
SVT:s tajmning var inte den bästa. Men värre var Rapport tidigare under kvällen. Där sägs att Sverige är ”en av de största förlorarna inom EU”. Anledningen är att vi betalar dubbelt så mycket i medlemsavgift som vi får tillbaka i bidrag. Vi fick följa med reportern till Säffle där hon räknat ut hur många äldreboenden vi kunnat få för medlemsavgiften.
Men om poängen med medlemskapet är att få tillbaka lika mycket som vi betalar så hade det väl varit bäst om vi aldrig gått med. Vad en plats utanför kostat i utebliven tillväxt är dock ingenting som Rapport orkar försöka närma sig. Inget sägs heller om det politiska priset, att som Norge vara tvunget att anpassa sig efter en rad beslut man inte varit med om att fatta. Eller om det rent av är rimligt att mest pengar går till de länder som har minst.
Att använda äldreboenden som en måttenhet är onekligen ett spännande grepp. Har vi nu att se fram emot granskning av hur många äldreboenden Norrlandsoperan, sjukskrivningarna eller biståndspolitiken kostar? Och när ämnar Rapport ställa frågan om vad vi får tillbaka för medlemsavgiften till FN – gärna redovisat i antal äldreboenden. Även om man förstås kan fråga sig vad vi ska med alla dessa tusentals extra äldreboenden till när Rapportredaktionen är färdig med sina prioriteringar.
Förstapriset i vulgaritet går ändå till Expressen för torsdagens artikel om EU-parlamentarikerna. I en salig röra har reporterparet försökt få med allt som kan tänkas vara upprörande. Som att Europaparlamentarikerna ibland väljer att lägga sina pengar på att gå på restaurang och att vissa krogar är både populära och dyra. På Les Aviateurs, som beskrivs som en USA-inspirerad bar, kan man ofta få syn på EU-parlamentariker. Om det är det faktum att baren är USA-inspirerad eller om det räcker med att det är en bar som upprör är mer än jag vet. Expressen har avslöjat att folkvalda äter och dricker. Ibland på vardagarna och ”inte sällan på arbetstid”.
Jag vill inte vara en sämre journalist och ringer därför till männen bakom scoopet, David Baas och Karl-Johan Karlsson, för att undersöka hur det står till med journalisters mat- och dryckesvanor. Karl-Johan Karlsson berättar att det händer att han dricker på arbetstid när han är ute med sina källor. Det omdöme som grumlas hos Europaparlamentariker som tar ett glas vin tycks dock intakt hos journalistkåren. Ingen av de två säger sig någonsin ha ätit någon gratislunch.
Detta med lön, bjudluncher och lobbning är annars ett problem som också lyfts fram i artikeln. Och visst kan det vara ett problem om gratisspriten flödar, om parlamentariker är fulla i plenum, om de följer lobbyisternas minsta vink för att de smort kråset och att lönen med svenska mått mätt är väldigt hög.
Men det finns ett par saker att komma ihåg:
1. Det är inte parlamentarikerna själva som satt sina löner. Och var finns den journalist som är beredd att avstå från delar av sin lön?
2. Politiker får precis som journalister göra vad de vill med sina egna pengar.
3. Parlamentarikerna är förtroendevalda. Om vi tror att någon inte klarar att vara nykter på jobbet bör vi välja någon annan kandidat.
4. Och om vi ska prata lobbyister och politiskt inflytande bör vi börja i Sverige där lobbyisten Wanja Lundby-Wedin sitter i socialdemokraternas verkställande utskott. Mycket närmare makten än så kommer man inte. Inte ens i Bryssel.