Signerat – Annika Ström-Melin.
Kommer krisen i Grekland att leda till slutet för valutasamarbetet i EU? Nej, det mesta pekar för närvarande åt rakt motsatt håll.
Det som sker innebär förstås en påfrestning. Sammanhållningen sätts på prov, men euroländerna svetsas också samman av det som sker.
I söndags beslutade eurogruppen om det gigantiska stödpaketet till Grekland. Enligt uppgift till DN visste Sverige inte ens om att finansministrarna flögs till Bryssel. När finansminister Anders Borg fick frågor om stödpaketet i söndagens Agenda präglades hans svar av att han inte var en del av uppgörelsen. Han var så där lagom kritisk och distanserad som bara den kan vara som står utanför och betraktar det som sker.
Eurogruppens samarbete intensifieras av krisen. Ingen protesterar längre mot att enbart euroländernas stats- och regeringschefer träffas på toppmöten. Det skedde för första gången i slutet av mars och på fredag har EU:s president Van Rompuy åter kallat euroländernas politiska ledare till möte. Ingen inbjudan har skickats till Stockholm.
Det kommer säkert att bli fler enskilda euromöten. Den grekiska krisen visar det som alla egentligen redan vet: att valutasamarbetet behöver balanseras med mer gemensam ekonomisk politik. Inom kort ska kommissionen presentera förslag om hur euroländerna skulle kunna utveckla det finanspolitiska samarbetet.
Senare i år kommer Van Rompuys planer på en ”ekonomisk regering” i EU. För de länder som redan har infört euron finns egentligen bara ett alternativ: att lösa de problem som uppstår och fortsätta vägen framåt.
Sveriges finansminister kan med rätta vara nöjd och stolt över att vårt lands offentliga finanser är i gott skick. Men Sverige påverkas av krisen. Anders Borg borde sitta med vid bordet där diskussionerna pågår om hur den ska lösas.
EU rör sig framåt. Sverige står bredvid och tittar på.