Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Europa: Ta inte demokratin för given

Den europeiska demokratins historia är kort. Det gör den sårbar.

När jag slår ihop boken har det där hänt som sker så sällan. En akademiker har skrivit så fängslande att jag har haft svårt att lägga ifrån mig skriften. Efteråt tycker jag mig ha begripit något viktigt.

Det statsvetaren Jan-Werner Müller beskriver så väl i boken ”Contesting democracy. Political ideas in twentieth-century Europe” är hur kort och delvis misslyckad den europeiska demokratins historia är.

Müllers perspektiv behövs för att begripa allvaret i Europas pågående kris. Demokratin är fortfarande ung och därmed bräcklig och ska inte tas för given.

Det är bara knappt hundra år sedan den allmänna rösträtten slog igenom efter första världskrigets slut. Sedan tog det inte lång tid innan flera av de unga europeiska demokratierna utmanades och sopades bort av nazister, fascister och kommunister.

Müller har en viktig poäng när han påpekar att en del av dessa auktoritära rörelsers framgångar berodde på att de lovade införa ”verklig” demokrati. Folkstyret var ett ideal, men föreställningen om vad detta innebar var suddig. Människor lät sig förföras av dem som låtsades tala i hela folkets namn.

På samma sätt påstår en hel del av dagens europeiska populister att de vet vad hela ”nationen” anser. Lyssna när Ungerns premiärminister Orbán förklarar att hans regering står över alla motsättningar och vet vad folket behöver. Müller utfärdar en befogad varning för dessa självutnämnda uttolkare av medborgarnas vilja.

Omslagsbilden på Müllers bok visar en ung man med liten svart mustasch som trängs i en enorm folksamling på Odeonsplatz i München 1914. Fotot anses tydligen vara fejk och nazistisk propaganda, men förmedlar ändå en obehaglig känsla av att massan både kan gömma och gynna en Adolf Hitler.

Demokratin kan gräva sin egen grav och behöver därför skydd. En av Müllers huvudpoänger är att de europeiska folkstyren som återuppstod i västra Europa efter kriget byggde på denna insikt.

Nya mekanismer i form av konstitutionsdomstolar, minoritetsskydd och förbud för våldsverkarnas partier skulle begränsa medborgarnas möjlighet att rösta bort demokratins fundament.

Liknande tankegångar låg bakom framväxten av EU:s föregångare. Den europeiska integrationens arkitekter var medelålders män som misstrodde folkviljan. De hade präglats av demokratiernas misslyckanden under mellankrigstiden och överlät därför en del av politikens utformning till överstatliga teknokrater. På så sätt blev processen oåtkomlig för tillfälliga opinioner.

Problemet var att den överstatliga politiken därmed började leva sitt eget liv. Det europeiska bygget inleddes utan att medborgarna tillfrågades och resultatet kan enligt Müller mätas i form av brist på förtroende som nu slår tillbaka med full kraft.

”Dagens kris är den europeiska integrationens hittills allvarligaste och djupaste”, hävdade Jan-Werner Müller när han häromdagen besökte Sverige. Han var inbjuden av Uppsala universitet men i måndags kväll framträdde han också på ABF-huset i Stockholm.

I salen satt många välkända svenska EU-kritiker som nickade instämmande, men de borde ha lyssnat ordentligt på budskapet. Müller anser att euron har bidragit till och förstärker Europas kris och han varnar för ekonomisk centralstyrning. Men han vill inte montera ned unionen, utan förespråkar tvärtom förstärkt samarbete inom flera områden.

Müller menar att EU måste reagera skarpare och tydligare när medlemslandet Ungern glider bort från demokratin, han anser att medborgarna ska få välja ett slags regering i EU och tycker att unionen måste ha en större gemensam budget.

Om detta och annat kan man ha olika åsikter. Men fler borde lyssna när Jan-Werner Müller påminner om demo­kratins korta historia i vår del av världen. Det är bland annat därför krisen är så komplex och har blivit så allvarlig.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.