Ledare

EU:s finanspakt: Irland röstar men har inget val

När fastighetsbubblan sprack rasade bankerna och hela ekonomin. Nu behöver Irland mer hjälp men också strafflindring.

Skräck står mot ilska när Irland folkomröstar om EU:s finanspakt i dag, torsdag. Det ser ut som om skräck vinner.

Opinionsundersökarna spår en klar seger för jasidan, men inte beror det på entusiasm. Medborgarna avskyr den rådande svångremspolitiken. Samtidigt är de rädda för att alternativet är utestängning från både Europas inre kretsar och de internationella kreditmarknaderna.

Finanspakten kräver att medlemmarna håller budgetunderskott i tukt och förmaning, och stipulerar bestraffningar för dem som slarvar. Arrangemanget är Tysklands idé, och ska skärpa disciplinen på sikt men löser inga akuta kriser. Särskilt inte på Irland.

Irländarna är det enda folk som får rösta, ty sådan är deras grundlag. Det kan tyckas riskabelt eftersom de två gånger chockat EU genom att säga nej till stora fördrag. Efter kosmetiska förändringar blev det ja vid andra försöket. Nu blir det ingen ny chans. Bara 12 av 17 euroländer måste ratificera pakten för att den ska gälla.

Efter finanskrisens härjningar tvingades Irland 2010 söka nödlån av EU och IMF. Räddningspaketet är på totalt 67,5 miljarder euro, att jämföra med landets BNP på 160 miljarder. Den som inte säger ja till finanspakten får heller inte tillgång till medel från euroländernas permanenta räddningsfond, ESM, som sjösätts den 1 juli.

Irland klarar sig inte på egen hand. Räntorna på öppna havet skulle vara skyhöga, om någon ens lånade ut till Dublin. Utan ESM som reservutgång, ännu värre nedskärningar. Folket får rösta men sitter i rävsaxen.

Det är lätt att förstå irländarnas vrede över de politiker, bankirer och direktörer som bidrog till eländet med sin fartblindhet och inkompetens. För drygt ett år sedan sparkade väljarna ut Fianna Fail, som dominerat politiken sedan inbördeskriget på 20-talet. Den nya koalitionen rasar nu också i mätningarna. Särskilt muntert är det dock inte heller att följa Sinn Fein, IRA:s gamla politiska gren som sadlat om till vänsterpopulism.

På 90-talet spann den keltiska tigern av belåtenhet. En avreglerad ekonomi med låg bolagsskatt lockade till sig multinationella företag och spred välstånd vida omkring. Dess värre var euroräntan för låg för det överhettade Irland. Lönerna drog i väg. Och mellan 1997 och 2007 fyrdubblades fastighetspriserna.

Den internationella finanskrisen spräckte bubblan, och efter Lehmankraschen 2008 kollapsade Irlands banker. Farorna borde ha varit synliga i kristallkulan, även om alla som vanligt är klokast i efterhand. Men nu begicks det avgörande misstaget: regeringen bestämde sig för att rädda bankerna genom en totalgaranti för alla deras kreditgivare. Den kapsejsande finans- och fastighetssektorn välte rakt ned i skattebetalarnas knä.

Paralleller finns med Spanien. Före krisen var de offentliga finanserna i ordning, men allt rasade när staten skulle ta hand om det privata skuldberget. 2010 var Irlands budgetunderskott svindlande 32 procent. Den sämsta banklösning Spanien kan låna är Irlands.

Regeringarna i Dublin har redan pumpat in 64 miljarder euro i banksektorn. Dåliga lån har skyfflats över till Nama, en lösning som liknar svenska Securum på 90-talet. Men ett annat spår var ett slags statlig pant på 31 miljarder, pengar som håller två gamla utraderade bankers borgenärer skadeslösa.

Här har EU spelat en tvivelaktig roll. Upplägget gjordes ihop med Europeiska centralbanken. ECB och EU-kommissionen har också, både när räddningspaketet förhandlades fram och senare, insisterat på att inga förändringar som drabbar privata investerare får göras. Irland vill åtminstone göra om villkoren för 31-miljarderslånet, men har hittills fått nobben.

Om bankernas fordringsägare klarade sig blev det desto tuffare för vanligt folk: höjda skatter men sänkta utgifter, löner och pensioner. BNP föll med 20 procent från 2007 till 2010, arbetslösheten snuddar 15 procent.

Men Irland har klarat räddningspaketets alla kontrollstationer. Budgetunderskottet har minskat lite snabbare än planerat. Exporten har gått bra, tillväxten är låg men bättre än de flesta EU-kollegers. Utländska direktinvesteringar har fortsatt att landa, för företagsklimatet är i grunden gott. Med röran i Grekland och de spanska bankerna ser det mörkt ut igen.

Irländarna har tagit motgångarna med fattning, och till skillnad från grekerna hållit sina löften till EU. Något slags belöning vore inte ur vägen, men Bryssel och Frankfurt är livrädda för att eftergifter någonstans tjänar som dåliga exempel annorstädes. Före Greklands nyval den 17 juni kommer inga lättnader för Irland. Oavsett om folket i dag röstar ”rätt”.