Stackars Stefan Füle. På onsdagen hade EU:s utvidgningskommissionär den otacksamma uppgiften att presentera Bryssels årliga rapport om de nio länder – Kroatien, Turkiet, Island, Makedonien, Montenegro, Albanien, Serbien, Bosnien och Kosovo – som vill bli medlemmar i unionen.
Det var en lätt surrealistisk föreställning. Den iscensattes som om ingenting allvarligt hänt i EU; som om allt rullar på som vanligt.
Stefan Füle är ingen muntergök, men försäkrade att framtiden för Europa är ljus. Tänk så framgångsrik unionens strategi är! EU ställer krav och länder som vill bli medlemmar demokratiseras. 2011 är ett bra år för utvidgningen, förklarade Füle och lät programmatiskt optimistisk.
För det där kan kommissionären knappast tro på själv.
Den bistra sanningen är dels att det finns stora problem i flertalet av de länder som står i kön, dels att EU sannolikt inte orkar växa särskilt mycket mer.
Samtalen med Kroatien är visserligen avslutade och kommissionen föreslår att landet släpps in i EU 2013. Stefan Füle tycker också att Serbien och Montenegro har gjort framsteg och därför ska få flytta fram ytterligare några steg på den långa vägen mot medlemskap.
Men förhandlingarna med Turkiet ligger på is och utvecklingen där och i Bosnien, Albanien och Kosovo går snarast åt fel håll.
Bäst går det för Island, som redan infört stora delar av unionens lagstiftning. Där gäller frågan snarast om islänningarna har lust att rösta ja när frågan om medlemskap ska avgöras i en folkomröstning.
Men alla inser att fortsatt utvidgning av EU inte enbart handlar om kandidatländerna.
Lika viktigt är hur de 27 nuvarande medlemmarna mår. Kan de lösa sina svårigheter, förmår de hålla ihop? Hur ska unionen annars orka välkomna nya, fattiga länder?
Stefan Füle försäkrade att utvidgningen ska fortsätta och att allt är under Bryssels kontroll. EU:s kommissionär uppfostrar ansökarländerna lika ivrigt som tidigare samtidigt som marken under euron och därmed hela unionen gungar. Hans självsäkra uppsyn snarast förstärkte känslan av kris.