Svenska plankor blir en allt vanligare syn i Mellanöstern och Nordafrika. Enligt Dagens Industri ökade Sveriges export av sågade och hyvlade trävaror dit med 43 procent förra året. Därmed är Sverige den främsta exportören i världen av trävaror till regionen. Det är den starka befolkningsökningen - i kombination med bristen på egna träd - som ligger bakom efterfrågan på svenskt byggmateriel.

Svenska företag har annars varit dåliga på att marknadsföra sig i denna del av världen. Möjligen hänger det samman med att medierapporteringen om Mellanöstern och Nord-afrika nästan uteslutande domineras av krig, terror och katastrofer.

Mindre känt är att den ekonomiska tillväxttakten i området har legat på hela 5 procent de senaste åren. Uppsvinget har inte heller varit begränsat till de rika oljestaterna. Till och med ett land som Egypten har haft hög tillväxt.

Förklaringen ligger inte bara i stigande råvarupriser. Ekonomiska reformer har genomförts på flera håll och insikten har spritt sig om det nödvändiga i att diversifiera ekonomin och minska beroendet av oljan som inkomstkälla.

Finanskrisen påverkar visserligen hela världen och Världsbanken spår för Mellanösterns del en avmattning av tillväxttakten från 5,8 till 3,9 procent i år. Men det ska jämföras med att flera länder i västvärlden samtidigt befinner sig i recession. På sikt tror i stället Världsbanken att den högre tillväxten i utvecklingsländerna håller i sig - inte minst tack vare en fortsatt kraftig efterfrågan på råvaror, som även för med sig nyinvesteringar i anläggningar och infrastruktur.

Det innebär en exportpotential för fler svenska branscher än trävaruindustrin. De svenska företagen borde också kunna dra fördel av alla de invandrare från regionen som finns i landet. En handelsnation har inte råd med diskriminerande fördomar.

Mellanöstern och Nordafrika är inte för evigt dömda till konflikter och fattigdom. En bredare och mer integrerad ekonomi är en viktig förutsättning för att komma bort från desperation och politiskt förtryck. Fler svenska plankor i Kairo och Alger är med andra ord ett litet - men gott - tecken i tiden.