Hej hjärtefrågespalten. Det har blivit ett mantra att regeringen skött ekonomin exceptionellt bra. Detta trots att vår BNP i fjol sjönk med fem procent, mer än övriga Europas och dubbelt mot USA. Enligt SCB var 2009 det sämsta året för svensk ekonomi sen andra världskriget. Arbetslösheten är 8,5 procent. Hur kan detta betecknas som framgångsrikt? När enstaka oppositionspolitiker påpekar saken och att det är de stora överskotten från tidigare som räddat ekonomin avfärdas det med förlöjliganden. Svar till Siffernisse.

Hej Siffernisse. Nationalekonomi utgör en annan dimension, inte åtkomlig för allas förnuft. Vår främsta exeget Anders Borg har en stark förkunnelse. Man kan inte avläsa BNP-kurvan på det förenklade sätt du föreslår. Här får man lita på dem som studerat skrifterna i original. De i oppositionen som gläfser kan vara lärda uttolkare, men de sitter fast i en gammal föreställning om att tillvaron går att påverka. I dag vet vi att finanskriser inte kan betvingas av politik. Arbetslösheten kan tyckas bekymmersamt hög, framhåller finansministern ödmjukt, men människan spår och Gud rår.

Hej hjärtefrågespalten Jag hörde en kulturpolitiker betona humanistisk bildning och humaniora som kulturens fundament och människans väg till befrielse. Det tilltalade mig djupt. Men till svar kom en föraktfull fnysning från motståndaren som sa att det där var väl alla överens om. Ändå har jag sällan hört det uttalas. Är påstådd enighet verkligen ett skäl att inte tala om sammanhang och mening, vart vi är på väg som människor, och varför? /Undrande

Hej Undrande. Alla har vi försvarsmekanismer. Det är naturligt. När en politiker märker att motparten sagt något väsentligt och önskar att hon eller han sagt det själv kan de försvara sig genom förminskning eller förnekelse. ”Det där är gammal skåpmat”, ”verkligheten är mer komplex”, eller ”vem håller inte med om det där”. Då vet man att motståndaren har en poäng.

Hej Hjärtefrågespalten. Jag hörde för några år sen en politiskt verksam person säga: ”Jag har en dröm. Att ingen människa ska behöva svälta”. Först tänkte jag, vad är det här för galning, men samtidigt låter det bra. Hur ska jag tänka? /Håller med

Hej Håller med. I vår del av världen är övermättnad ett större problem än hunger. Man får heller inte glömma att ett totalt avskaffande av svälten visserligen ”låter bra” som du skriver, men att verkligheten är mer komplex. Hungriga vargar jagar bättre. Det är basen för vår samhällsstruktur.

Hej Hjärtefrågespalten. Varför har Sverige som skryter om sin jämställdhet så svårt att göra en kvinna till statsminister, när genompatriarkala platser som Pakistan, Indien och Latinamerika klarar det? Det skulle inte förvåna om Iran hinner före oss. PS. Jag anser att det inte finns några kön. /Förbannad

Hej Förbannad. Om det inte finns några kön är väl problemet löst?

Hallå där Hjärtefrågespalt. Ditt svar är för nonchalant och lättvindigt. Så här ligger det till: I länder där premiärministrar rekryteras ur överklassens familjedynastier är det centrala att hålla makten inom släkten, även om den då ibland måste gå till kvinnor. Deras maktpositioner är alltså en bieffekt av oligarki och nepotism, inte uttryck för jämställdhet och demokrati. Av snarlika skäl kommer Sverige att få kvinnlig statschef tidigare än kvinnlig regeringschef. Ju tunnare demokratin är desto tjockare blir blodet.

Latinamerika är något annat. Där gynnas jämställdheten i dag av att vågen av progressiva reformer kommer först nu, i en tid när kvinnors emancipation är en ofrånkomlig del av modernitet och framsteg. I Sverige inleddes reformerna i det könsmässigt stillastående 50-talet, vilket gjorde det möjligt för arbetarrörelsen att vara materiellt framåtsyftande men i misogynt bakvatten. /Ratio

Hej Ratio. Jag sköter svaren i den här spalten. Här är den riktiga förklaringen: På senare tid har partiordförande Sahlin börjat kombinera Ekensnack med en mycket udda betoning av flerstaviga ord, tryck på första stavelsen och fallande intonation därefter i stället för den gungande betoning som är svensk särprägel (vår lingvistiska surströmming kan man säga). Hon säger DEMMO-krati där övriga befolkningen säger demo-kra-TI, STRA-ttegi i stället för strate-GI, och REPP-resentativ. Det ger en känsla av osäker inbromsning. En önskan att klamra sig fast vid ordet hon befinner sig i för att slippa komma till nästa. I Bergslagen och Dalarna (starka arbetarfästen) är denna fallande intonation förhärskande, men då i helt andra ord: JÄM-likhet, BRO-derskap, SYSSEL-sättning.

Hej igen. I ärlighetens namn, utan mordet på NK för sju år sedan hade vi redan haft en kvinnlig statsminister. Våld är tyvärr ett effektivt sätt att förändra historien. /Ratio