Att det är skillnad i löneutvecklingen mellan Brommabor och Rinkebybor överraskar knappast någon. Kraften i skillnaderna är däremot anmärkningsvärd, enligt en kartläggning som Sveriges Radios Ekot gjort.
Problemet är inte att en del människor blir rikare. Det är naturligt att det bildas heta områden i de tre storstadsområdena med starkast näringsliv.
Det behöver heller inte vara ett stort bekymmer om det finns människor som har låga inkomster under en kort tid. Men om möjligheten att förbättra den egna ekonomin är starkt begränsad, är det en allvarligare sak.
Det finns grupper som har det besvärligare än andra att komma in på arbetsmarknaden. Flyktingar med låg utbildning tillhör dem som har det svårast. Kopplingen blir tydlig också i Rädda Barnens uppmärksammade rapport om barnfattigdom. I områden som Rinkeby, Bergsjön och Rosengård är andelen familjer beroende av försörjningsstöd hög.
Även om andelen fattiga barn minskat kraftigt sedan mitten av 1990-talet, bröts trenden 2008. En svagare arbetsmarknad under finans- och industrikrisen och en ökad flyktinginvandring mot slutet av 2000-talet är den förklaring som Nima Sanandaji, vd för tankesmedjan Captus, ger i en rapport för Timbro.
Att kräva barnfattigdomens utrotning är enkelt. En snabb åtgärd skulle vara att ge nyanlända flyktingar en ekonomisk standard klart över nivån på försörjningsstödet. Det lär vara svårt att politiskt genomföra, även för en vänsterregering.
Att konstruktivt förändra situationen handlar om samma sak som det alltid har gjort: att människor ska ut i jobb. Där är ansvaret delat mellan samhälle, arbetsgrivare och individ.
Samhället ska erbjuda rätt utbildning och ge ekonomisk uppmuntran. Nima Sanandaji har ett möjligt delsvar: att den som får en arbetsinkomst alltid ska få behålla mer av denna än försörjningsstödet minskar.
Från arbetsgivarnas sida handlar det om att bredda synen på kompetens och aktivt leta nya rekryteringsvägar. Såväl företagsekonomiskt som samhällsekonomiskt lär det bli en bra affär på sikt.
Och individen ska vara beredd att anpassa sig efter arbetsmarknadens krav, flytta och avstå självvald isolering.