Finanskrisen och den djupa lågkonjunkturen slår mot ekonomier över hela världen. Fallande efterfrågan gör att många blir av med jobbet, oavsett om de bor i ett rikt eller fattigt land.

Men medan i-ländernas befolkningar har statliga skyddsnät att falla tillbaka på står arbetslösa i u-länderna ofta utan hjälp. Som en följd av krisen spås fattigdomen i utvecklingsekonomierna öka med 90 miljoner människor, att läggas ovanpå den miljard som redan lever påvert.

För många hushåll i tredje världen är inkomsterna från släktingar och vänner som jobbar utomlands livsviktiga. Pengaförsändelser från arbetande emigranter betyder dubbelt så mycket som det totala biståndet från OECD-länderna.

Företrädare för den fattiga världen menar därför att deras befolkningar får lida oproportionerligt mycket i den rådande krisen – som trots allt startade i väst. Dessutom finns en oro att biståndsgivarna ska dra in på hjälpen.

Det, och mycket annat, diskuterades på ett seminarium på torsdagen när världens bistånds- och utvecklingselit samlats i Stockholm för The European Development Days. EU:s biståndskommissionär Karel De Gucht försäkrade publiken och den namnkunniga panelen att EU, som står för 60 procent av världens samlade bistånd, inte ska ta av sig ledartröjan.

Men sanningen är att EU ger med den ena handen och tar med den andra. Biståndsutgifterna är ungefär lika stora som subventionerna till jordbruket. Förlorarna är fattiga bönder utanför unionen som inte har en chans att slåss mot artificiellt låga europeiska priser. Senast i veckan bestämde EU, pinsamt nog under svensk ledning, att skjuta till ytterligare 2,8 miljarder kronor till Europas mjölkbönder och dessutom förlänga stödköpsperioden för mjölk- och skummjölkspulver.

I Sida-tidningen Omvärlden, som delades ut till alla seminariedeltagare, står det att läsa om kycklinguppfödare i Ghana som konkurreras ut av fryst och skattesubventionerad kyckling från Europa.

Så fortsätter hyckleriet från EU-ledarnas sida. Mitt framför ögonen på de människor de säger sig vilja hjälpa.